Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. I Arbetareföreningen och bland Socialdemokrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att roa sig. I det programmet ingår otvifvelaktigt också åstundan
att höra »mäster Palm».
Under den oblida årstiden hållas socialistsammankomsterna nu
mera i n:o 12 Tunnelgatan, i Murarefackföreningens lokal, en föga
rymlig och ytterst enkel sal. Där kan man få höra hr Brantings
eleganta föredrag, hr Palms komiska framställningar, hr Sterkys
historiska skildring, t. ex. af pariskommunen 1871, tillämpande en högst
egendomlig historisk metod, hr Janhekts våldsamma utfall mot det nu
varande samhället m. m. och man kan få se ett par hundra mycket
stillsamma, ordentligt klädda och i sitt uppförande högst aktningsvärda
arbetare med kvinnor och barn hvilka andäktigt lyssna till hvad
som förkunnas från talarestolen. Mellan föredragen låter sångföreningen
ofta höra sig. Om man undantager ett och annat våldsamt utbrott,
så tillgår alt fogligt och städadt.
Hela den socialistiska rörelsen i Stockholm, liksom för öfrigt på
andra ställen i Sverige, är hit inflyttad från utlandet, men har nog
tillräcklig grund äfven utan all främmande inverkan. Det är en del,
och den mest betydande delen, af de sträfvanden som i synnerhet
under 1880-talet pågått inom alla lands arbetsklass för att uppnå en
förbättrad ekonomisk ställning. Ringrörelsen var en annan del af
denna sträfvan. Strejkerna höra äfven dit, om också mera tillfälliga.
Fackföreningarna äro därmed på det närmaste förbundna.
Redan i början af årtiondet gåfvo några stora arbetsinställningar fart åt
socialistiska sträfvanden. Sommaren 1881 instälde största delen af stensprängare
grundläggare, jordschaktare, murare och andra utarbetare sina arbeten och höllo
möten vid Lill-Jans. Den strejken upphörde visserligen rätt snart, men
verkningarna voro betydelsefulla för hela arbetarerörelsen, ty under de då hållna
mötena gafs det egentliga uppslaget till fackföreningarna.
Nästan samtidigt hade också utbrutit strejk bland trävaruarbetarne, och den
vardt af längre varaktighet. På ett talrikt besökt möte vid Lill-Jans tillsattes
en strejk-komité hvilken öfvertog ledningen och gaf sitt till- eller afstyrkande
af de strejkandes alla fordringar. Dessa gingo hufvudsakligen ut på en normal
arbetstid af 10 timmar för dag eller 60 i veckan, 50 proc. förhöjning å aflöning
för alt öfvertidsarbete samt 20 proc. förhöjning för så väl timm- som styckarbete.
Denna arbetsinställning fortfor ända till oktober samma år. Några hade
vunnit på den, andra icke, men den kostade arbetarne ganska stora summor.
I strejkkassan hade influtit omkring 6,000 kr. som i det närmaste förbrukades.
Sedermera ha under årtiondet flere olika strejker förekommit, men det var
dessa första som voro af största betydelsen. Bland de lyckligaste voro
skräddararbetarnes 1883 och plåtslagararbetarnes 1884.
Stockholmsstrejkerna ha varit af ganska fredlig beskaffenhet och de
strejkande ha iakttagit ett godt uppförande. Med undantag af strejken 1881 af
utarbetarne, har något försök att med våld förmå till deltagande ej förekommit.
Redan vid de första strejkerna ha arbetarne trott sig komma till insigt
om, att Arbetareföreningen i sådana fall ej vore dem till någon nytta, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
