Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Bland sjuka och fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare skall allmänna skyddsföreningen mottaga, använda och
redovisa de understöd i pengar eller annat som till lindring i
nödstäldas belägenhet anförtros åt föreningen samt för öfrigt söka
upplifva och underlätta de fattigas bemödanden till själfförsörjning och
förskaffa den hjälp som af de mest tryckande behöfven påkallas.
Föreningens verksamhet omfattar hela Stockholm och utöfvas
under ledning af en centralkomité genom särskilda skyddskomitéer inom
territorialförsamlingarna samt till deras biträde distriktsvis utsedda
deputerade. Mycket har invändts mot skyddsföreningens verksamhet,
och åtskilliga sådana invändningar torde nog vara befogade, men att
syftet är godt och uppriktigt kan väl icke bestridas, en bland de
många yttringar af den för vår tids Stockholm utmärkande benägenheten
att, med åsidosättande af egen fördel och egna bekvämligheter, söka
verksam bot för åtskilliga samhällsplågor.
Liksom sjukskötseln i så väsentlig mån tagits om hand af det
fromma nitet och den kristliga barmhärtigheten, ha dessa också lagt
sig vinn om att verka genom välgörenheten. Bland sådana fromma
verksamhetsmedel äro Missionshyddorna, af hvilka en fins i
Mejtensgränd och en annan i Pilgränd, båda å Södermalm, samt en tredje
vid Bergsgatan å Kungsholmen och en fjärde, senast inrättad, i Adolf
Fredriks församling, bakom Allmänna barnhuset. Låt oss en morgon
begifva oss till hyddan i Pilgränd. Det är en mycket fattig och
aflägsen trakt af Stockholm. Vi gå Prestgårdsgatan nära till slutet
och vika in på en bugtig stig. Det är Pilgränd. Där finna vi snart
ett ganska trefligt, gråmåladt trähus på hög stenfot, omgifvet af
trädgårdsplanteringar. Vi träda in genom grinden och upp för
trappstegen till förstugan. Det är tidigt på morgonen, ty längre fram på
förmiddagen träffa vi kanske icke förestånderskan för »hyddan». Nu
kommer hon oss välvilligt till mötes och ber oss stiga in i den lilla
våningen. Hon har redan besök af fattiga som hon tröstar och
bispringer.
Syster Oterdahl, förestånderskan, tillhör diakonissanstalten på
Ersta, men har för dennas räkning varit utsänd i landet som
sjuksköterska och nu hamnat i denna missionshydda, där hon i en rätt
stor bönsal, hyddans förnämsta rum, samlar de fattige omkring sig
och håller andakt med dem eller till sammans med dem afhör någon
predikant som infunnit sig för att hugsvala de lidande. Fröken
Therese Oterdahl är, liksom alla dessa bildade »systrar» vi påträffat, lika
glad och okonstlad, som hon är djupt religiös och lifvad af det mest
brinnande nit att uppsöka och bispringa de fattiga midt i alt
deras elände. Hon går, liksom diakonissorna Charlotte Bergqvist,
Maria Carlstedt, Carolina Fröling och Tekla Pettersson omkring bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
