Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Bland vetenskapsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänstemän, biblioteket och bostad för bibliotekarien, åtskilliga arbetsrum för
vetenskapliga ändamål, bostad för riksmuseets konservator, o. s. v.
Utom akademiens nio klasser, af hvilka tre (ren matematik, använd
matematik och fysik) ha hvardera 6 ledamöter, en (praktisk matematik) 8, en (kemi
och mineralogi) 12, två (medicin och kirurgi samt ekonomiska vetenskaperna)
hvardera 15 och två (zoologi och botanik samt lärdom i allmänhet) hvardera
16, finnas också ett redaktions-, ett inspektions- samt ett förvaltningsutskott.
Inom så väl utskotten som akademien in pleno föres ordet af den för året valda
preses. De som af de nu lefvande ledamöterne innehaft denna hederspost äro,
uppräknade efter ålder inom akademien, frih. F. J. Wrede, S. Lovén, f. d.
kommendören C. B. Lilliehök, f. d. generaldirektörerne M. Huss och N. J. Berlin,
friherrarne kanslirådet A. Fock, prof. G. von Düben, prof. A. Nordenskiöld och
f. d. kommendörkapten C. J. A. Skogman, professorerne C. A. Ångström och A.
Key, presidenten H. Forssell och f. d. generaldirektören C. O. Troilius.
Af akademiens ett hundra inhemska ledamöter bor f. n. omkring hälften
i Stockholm. De sjutiofem utländska tillhöra olika nationer. Flertalet är
verldsbekante lärde. Den äldste är M. E. Chevreul, hvilken redan 1829 valdes till
ledamot.
På södra bufvudsidan af akademiens hus åt Wallingatan synes
helt nära Drottninggatan en liten dörr i bottenvåningen. Ring på, så
öppnas den och man kommer in i en mycket trång tambur. Till
höger i tamburen ser man in i en salong, till vänster i ett annat
stort rum, hvars väggar äro klädda med bokhyllor. På ett bord som
står framför långväggen reser sig en storartad silfvervas af mycket
egendomligt arbete. På golfvet ligger under de oblida årstiderna en
tjock matta, och på mattan en stor björnhud, minne från arktiska
ströftåg. Det kan nog behöfvas i detta stora rum som ligger nästan
i jämnhöjd med gatan. Det händer, att ni vid inträdet ser en starkt
bygd, något fetlagd man som står midt på golfvet och läser samt
kastar på er en tankspridd och närsynt blick, men strax därefter går
emot er med framräckt hand och ett vänligt leende, ett riktigt soligt
leende som lyser upp hela det mäktiga hufvudet med det något
grånade håret. Han ber er sitta ned, bjuder en cigarr och lägger
kanske genast för er en gammal karta från 1500-talet, öfvertygad att det
gamla, egendomliga pergamentstycket med sirliga målningar i hörnen
skall i hög grad intressera er, och så berättar mannen, under det han
blossar på sin cigarr, med en icke alldeles omärklig finsk brytning
om det där märkvärdiga pergamentstycket, huru han kommit öfver
det och hvad det duger till. Han tager fram flere gamla, högst märkliga
kartor på lösa blad och i stora folianter, är själf utan tvifvel den
mest intresserade, men eger förmågan att också intressera andra,
kanske äfven dem som äro minst hemmastadda på de geografiska
forskningarnas område.
Mannen med kartorna är Adolf Nordenskiöld i sitt arbetsrum.
Det är visserligen icke sagdt, att han på samma sätt mottager en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
