Nya Stockholm / 342 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. I kungl. biblioteket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utsigt åt öfre delen af Humlegården. Linné har man midt för sig.
År 1887 skildes genom ett par glasdörrar läsesalen från den del däraf
som användes till expeditionsrum, hvilken således förändrades till ett
rum för sig, men med omedelbar förbindelse med själfva salen.

Det är högt i taket, och en behaglig värmegrad hela året igenom,
väl vädradt, väl ordnadt med stolar och bord på tillräckligt afstånd
från hvarandra, inbjudande till läsning och forskning.

Man söker ut åt sig en af platserna vid de fyratio borden, slår sig
ned på den utvalda platsen, där man är alldeles för sig själf, antecknar
på en af de rekvisitionsblanketter som finnas på hvarje plats och ha
platsens nummer hvilka böcker man önskar, och låter en af de alltid
tjänstvillige och uppmärksamme vaktmästarne bära rekvisitionen till
utlemningsdisken, inom hvilken ett par af bibliotekets tjänstemän hela
förmiddagen håller sig till de besökandes förfogande och bistår dem med
upplysningar på
mångahanda sätt.

Kungl. biblioteket.

Är man osäker,
om det är i den
eller den boken man
skall finna hvad man
söker, hjälper
bibliotekstjänstemannen i
de allra flesta fall
till rätta. Visar
rekvisitionslappen en
kanske djup
okunnighet, ger detta
aldrig tjänstemannen
anledning till åtlöje. Han drager icke ens på munnen och ännu
mindre tillåter han sig att göra sig högljudt lustig på okunnighetens
bekostnad.

På det mest granlaga sätt ställer han saken till rätta och leder
den okunnige på riktigt spår. Det är icke alltid bildningens blomma
som infinner sig för att anlita biblioteket, men tjänstemännen äro
lika uppmärksamma och välvilliga mot alla och glömma icke, att de
äro där för att betjäna hvar och en af de besökande.

Tjänstemännens tålamod sättes ofta på svåraste prof utan att
tröttas, icke ens då de besökande plåga dem med de mest
öfverraskande spörsmål som icke ha det ringaste med biblioteket att göra.
Så händer det, att personer hos dessa tjänstemän söka upplysning i
juridiska och ekonomiska frågor, likaväl som i tolkande af svårlästa
handstilar. En gång infann sig vid lånedisken en man och frågade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>