Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. På middagar och supéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor Carl Curman och fru Calla Curman äro hemma för sina vänner
onsdagarne den ... och den, också vid samma tid, samt ordet
»hvardagsdrägt» i kortets högra hörn. Man infinner sig när man vill
under de angifna timmarne och träffar alltid intressant sällskap, vare
sig att det är i den präktiga våningen med den stora salongen med
takmålningarna, i det gamla s. k. spökslottet vid Kungsbacken, som
för några år sedan undergick fullständig omskapning och eges af L.
J. Hiertas arfvingar och där hr och fru Retzius mottaga sina vänner
i ett älskvärdt hem, eller det är i den förut omnämda vackra
villan vid Floragatan, där hr och fru Curman omgifvas af utmärkta
konst- och konstslöjd verk, bland hvilka de vissa aftnar vilja se sina
vänner.
Själfva den byggnad, där sist nämda aftonsamkväm, verkliga
»salonger», hållas, är ej blott i sitt redan omtalade yttre, utan äfven i
det inre så egendomlig, att den torde förtjäna en skildring såsom
karaktäristisk för nya Stockholm. Den i två våningar af tegel
uppförda och med greciserade detaljer prydda byggnaden med sin starkt
utspringande, af sirade konsoler af trä uppburna takfot, har öfver
ingången en liten portik utanför den anspråkslösa vestibulen, hvarifrån
en bred, af några få steg bestående trappa leder till ett i husets
midt beläget, genom båda våningarna gående, med takljus försedt
rektangulärt rum, påminnande om den antika bostadens atrium. I
stället för de i detta senare vanligen förekommande kolonnerna för
uppbärande af den i öfra våningens höjd på alla sidor löpande
balkongen, uppbäres denna af starka takbjelkar.
Den som första gången inträder i detta atrium, erfar en angenäm
öfverraskning. Det är ett stycke af den antika verlden, tycker
man, och likväl är det ett med våra förhållanden fullt öfverensstämmande
och ej häller med vårt klimat oförenligt rum som förenar
den antika byggnadskonstens sköna jämnmått med nordisk hemtrefnad.
Rummet är på dagen fullt upplyst af sitt takljus, och på aftonen
erhåller det en lika tillräcklig som behaglig belysning af stora
hängande lampor som på gästaftnarne kasta sitt ljus öfver månget
karaktäristiskt nutidshufvud, tillhörande någon af vetenskapens,
konstens eller literaturens framstående idkare. Skådar man upp åt
balkongen, finner man denna på sådana aftnar också upptagen af en utsökt
samling herrar och damer, och man ser många vackra och intelligenta
kvinnoögon blicka fram mellan storartade palmer, filodendror
och andra sydländska växter som i den rikaste grönska slingra sig
längs balkongräcket och böja sig långt öfver salongen där nere.
Blickar man bak om gästerna i bottenrummet, finner man väggar
som äro »boaserade» öfver manshöjd och på dem en hylla som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
