Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. På båda sidor om ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstnjutning. Under samma spelår hade vi nöjet att åter höra ep
gammal bekant, den italienske tenoren F. Ambrosi, samt att göra
bekantskap med den finska sångerskan fru Engdahl. Så kom vår
gamle bekante Conrad Behrens, den utmärkte basen, och väckte gamla
minnen från operans glansdagar med lika förträfflig röst, men ännu
bättre sångsätt än förr.
Sällan kommer någon danskonstnär som gäst till nya
Stockholm, men 1887 inträffade dock den danska dansösen fru Tychsen,
hvilken uppträdde på Stora teatern. Vår ballett gör icke mycken
väsen af sig, men torde nog försvara sin plats såsom en ofta
oundviklig del af operaföreställningarna. Under 1886—87 företräddes
den »högre balletten» af Bournonvilles »Blomsterfesten i Genzano»,
som i sin helhet aldrig förut gifvits på vår scen och då uppfördes 10
gånger samt »La Ventana» af samme dansdiktare,- hvilket stycke
uppfördes här redan 1858, och ett »Danspotpourri». Dessutom
uppfördes i operor så väl soli och »pas des deux» af de förnämsta inom
ballettkåren, som större och mindre ensemblenummer af hela kåren.
Fru Lund, Stockholmsoperans »principessa» på tåspetsarna, har
i tjugusju år förtjusat de stockholmska ballettvännerna och gör det
ännu, och det är icke länge sedan vi sågo fröken Paulson smidig
och lätt svänga sig på tiljorna, fastän hon gjorde det samma för öfver
tretio år sedan. Det är icke många som draga sig så tidigt till baka
som fru Törner, hvilken redan vid tretiofem års ålder lemnade de
triumfer hon delat med fru Sundberg, som dock ej heller stannade
mer än aderton år såsom dansös. Fru Christensson samt fröknarna
Westberg, Rosén och Flamand m. fl. omtyckta och väl förtjänta af
allmänhetens bifall, ha ännu långt kvar, mer eller mindre förstås,
innan de kunna göra anspråk på att man förvånas öfver deras
uthållighet. Nu gläder man sig endast åt deras konst. Man gör bägge
delarne, när man ser hr Sjöblom, ballettmästaren, utföra de mest
ansträngande koreografiska konststycken och sedan tjäna till stöd åt fru
Lund. Det måste vara en alldeles ovanligt stark ballettmästare,
liksom han är framstående i ledningen af det hela.
Man gör anspråk på att stora operan i Paris skall utveckla
mycken lyx, men ej häller i Stockholm äro anspråken mycket mindre,
och den som verkligen känner förhållandena måste medgifva, att
uppsättningen af stora operor på den svenska teatern med dess måttliga
anslag ofta icke står mycket till baka för hvad som visas på
motsvarande scen i Paris med dess storartade årsunderhåll af 800,000 fr.
Om talscenen icke kräfver så stora penningeutgifter som operan,
äro kostnaderna dock äfven där rätt betydliga. Också på
dramatiska teatern fordrar man ej sällan ganska dyrbar utstyrsel, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
