Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Hos stadsfullmäktige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid öfra ändan af detta bord synes nu öfverståthållaren,
stadsfullmäktiges ordförande. På hans högra sida tager vice ordföranden plats;
och på den vänstra sysslar sekreteraren med sina papper. Den prydligt
utstyrda klubban faller. Sammankomsten tager sin början.
På grund af gammal häfd stod magistraten i spetsen för det borgerliga
Stockholm, men 1619 bestämdes i kongl. stadgan om städernas administration,
att meniga borgerskapet skulle bland sig utvälja de 96 »beskedligaste», hälften
handelsmän och krämare, hälften handtverksmän, af hvilka magistraten sedan
skulle utse 48, som borde samlas på gillestugan och öfverväga hvad »rådet»,
d. v. s. magistraten, hade föreslagit. Från 1768 ökades antalet till 50, och de
valdes omedelbart inom de olika borgareklasserna. Magistraten och borgerskapets
femtio äldste skötte gemensamt stadens angelägenheter och hade först och
främst öfverstyrelsen öfver Stockholms drätselverk, hvars förnämsta förvaltning
var anförtrodd åt drätselkommissionen, en på sin tid mycket klandrad inrättning,
som bestod af öfverståthållaren som ordförande och fyra af magistraten,
utsedda af sina egna medlemmar, samt sex af borgerskapets äldste valde
borgare, af hvilka tre handlande, två handtverkare och en utan afseende på klass.
Den beskattningsrätt som tillkom Stockholms röstberättigade invånare
utöfvades dels omedelbart å sockenstämmor, dels medelbart, efter 1847, genom
sockenstämmonämden, hvilken bestod af 60 ledamöter jämte 34 suppleanter.
För olika ändamål funnos särskilda kommunalförvaltningar, såsom
inkvarteringskommissionen, gatuläggnings- och lyshållningsstyrelsen, stadsnämden, åtta
särskilda fattigvårdsstyrelser m. fl. kommissioner och styrelser.
Efter att frågan om förbättring i Stockholms kommunalväsen förevarit vid
åtskilliga riksdagar, afläts 1840 en rikets ständers skrifvelse till kongl. maj:t med
förslag till flera vigtiga förändringar i äldre författningar, hvilken skrifvelse lades
till grund för kungl, förordningen 1843 om sockenstämmor och kyrkoråd.
Samtidigt hade väckts förslag om inrättande af mera ordnade municipalstyrelser,
och efter många afslag tillsattes en särskild komité, hvars arbete öfverlemnades
till 1859 års riksdag, där hufvudsakligen godkändes samt hade till följd, bland
annat, kungl. maj:ts förordning af den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse för
Stockholms stad, hvars beslutande rätt skulle utöfvas af ett hundra distriktvis
för två år valda fullmäktige.
Stockholmarne hade således sluppit ifrån sin gamla
drätselkommission som under ett halft århundrade utgjort föremål för
deras ej alltid ogrundade klagomål, men ofta kanske föga rättvisa
speglosor. Så väl de ena som de andra öfverflyttades på
stadsfullmäktige, hvilka hade sin första sammankomst den 20 april 1863,
icke då ännu å stora börssalen, utan i stora rådhussalen. Friherre
Bildt var då öfverståthållare och öppnade förhandlingarna med ett
hälsningstal, däruti han, bland annat, lyckönskade de valde till det
förtroende som lemnats dem samt hufvudstaden att till representanter
ha erhållit skicklige och bepröfvade män.
Till vice ordförande valdes d. v. handelsborgmästaren J. E.
Eklund. Såsom sekreterare tjänstgjorde d. v. stadsnotarien N. W. Martin,
hvilken uppropade herrar fullmäktige. Af dessa voro 99 till stades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
