Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I kyrkan och bönesalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många omtyckte predikanter har nya Stockholm verkligen icke,
men de få som finnas äro mycket eftersökte, och då t. ex. pastor
primarius, d:r Fehr, predikar i Storkyrkan, är detta stora tempel
öfverfullt af åhörare, onekligen mest fruntimmer. Statskyrkans och i
synnerhet den icke pietistiska delen af hennes presterskap samlar kring
sig Stockholms mest bildade allmänhet, d. v. s. dem bland denna som
gå i kyrkan — åtskilliga gå aldrig att höra en predikan — under
det att de mindre bildade fordra kraftigare uppryckning och skynda
till kapellen och bönesalarne.
Flertalet bland de senare är onekligen gladare, bekvämare och
så att säga hemtrefligare än de gamla kyrkorna, men dessa ha ock
börjat följa med sin tid, därmed erkännande, att andakten icke
främjas af köld, mörker, dåliga sittplatser och dylika kvarlefvor från
forntiden. De äro därför nu mera tillräckligt uppvärmda, godt upplysta
med gas eller elektriskt ljus (Ladugårdslandskyrkan har både gas och
elektrisk belysning), om också sittplatserna ej öfver alt äro synnerligt
bekväma. I några kyrkor har afgiften för bänkplatser afskaffats.
Men äfven i sitt yttre äro de gamla kyrkorna nu mera hållna i
värdigt skick. Några arkitektoniskt vackra kyrkor från äldre tider
har Stockholm icke, men ett par tornbyggnader på gamla kyrkor ha
under senare år höjt arkitekturen, och nya kyrkbyggnader bidraga nu
till stadens prydnad.
Natten mellan söndagen och måndagen, 6 och 7 oktober 1878, utbröt eld
i tyska kyrkans torn. Brandkåren alarmerades genast och anlände snart till
platsen. Efter någon stunds dröjsmål, orsakadt af att gallerportarne till
kyrkogården voro stängde, infördes slangar i torntrappan, som till sin nedre del var
af sten, men manskapet kunde icke komma ofvan för denna del af trappan, enär
fortsättningen, som var af trä, redan fattat eld. Branden fick således ohäjdadt
gripa omkring sig, och det dröjde ej länge förr än tornspiran var omgifven af
lågor som med sitt sken belyste en stor del af Stockholm. Klockan half fyra
på morgonen började spiran att svigta och ungefär en kvarts timme därefter
störtade den med ett väldigt dån öfver kyrkans tak samt de närmaste delarne
af kyrkogården och Tyska brinken. Ringklockorna hade redan förut fallit på
kyrkans hvalf, där de sedan påträffades till en del nedsmälta. Efter spirans
fall fick branden fritt lopp i kyrkans höga takresning, och det såg ganska
hotande ut för de omkringliggande husen, hvilka redan voro till större delen
utrymda. Att icke en stor del af gamle sta’n då gick upp i rök, är förvånande,
men otvifvelaktigt har man dess bevarande att tacka den raska och utmärkt
ledda brandkåren. Ett hus på Tyska brinkens norra sida antändes flera gånger,
men elden släcktes genast, och de öfriga byggnadernas antändning förekoms
genom ymnig pågjutning af vatten. Klockan half sex på morgonen var elden
begränsad och hade då inskränkt sig till tornet och kyrkans takresning,
hvaremot kyrkans inre, tack vare de gamla takhvalfvens fasthet, icke tagit annan
skada än den jämförelsevis obetydliga genom vattnets nedträngande. De tunga
messingskronorna hade dock fallit ned och krossats, och orgelverket var skadadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
