Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På Hasselbacken och Operakällaren, i "Grand" och på bolagskrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan förmiddagssup eller af godt lynne i allmänhet. Något bråkande
märktes icke, men kraftiga skämtord och ej få svordomar korsade
hvarandra.
Smygen, Kullris och Busen, smeknamn på tre af sällskapets
mest framstående medlemmar, af hvilka »Busen» dock icke hade
något afskräckande utseende, höllo målron förnämligast vid makt. Men
under tiden gjordes äfven affärer. En af sällskapet tyckte, att en
annan borde byta stöflar med honom och naturligtvis gifva något emellan.
Förslaget dryftades ganska grundligt och ledde slutligen till en
stöfvelprofning, men därvid stannade det för den gången. Något stöfvelbyte
kom icke till stånd.
Min kamrat konstnären hade under tiden flitigt sysslat med sin
teckning. Detta väckte slutligen uppmärksamhet. Alt flere gäster
slogo lofvar kring vårt bord och kastade forskande blickar på
teckningen, under det samtalet afstannade och de gjorde miner åt
hvarandra. Lofvarne vordo alt trängre, och till sist hade vi hela skaran
öfver oss. Påträngande voro de visserligen, men icke besvärliga, och
den strängaste höflighet iakttogs.
»Nej, har man sett på fan!» utropade en som kommit i tillfälle
att få den bästa öfverblick af teckningen. »Där ä’ dom hela tutten!»
»Och du med», skrek en annan, »och Edla Kalle se’n!»
Edla Kalle är en ungmö med tvärskuren lugg, rask flicka, som nog
skulle paradera i epistlarne, i fall Bellman kommit hit.
Nu vardt ett utrop än från den ena, än från den andra af
gästerne, kritiserande och berömmande om hvarandra.
»Det skall nog in i Nisse», gissade man om teckningen.
»I Kasper kanske», sade man sedan.
Då jag förklarade, att teckningen vore ämnad för en bok, utbrast
en glad schåare:
»Åh hå, Stockholms mysterier!» Det tycktes vara en literär schåare.
Alla skulle emellertid se hvad »hr artisten» åstadkommit, och de
som ej kände igen sig ville, att han skulle rita af dem särskildt. Det
var endast en gammal man som gick för sig själf och ej tycktes
taga del i den allmänna rörelsen.
Tecknarens konst var den förmedlande öfvergången till närmare
bekantskap mellan oss och ställets vanliga gäster. Litet öl gjorde
bekantskapen gladare och mera tryggad. Nästan alla våra nya vänner
voro schåare som lefde af tillfällig förtjänst med lossning och
lastning vid Skeppsbron, men för tillfället funno sig till största delen
i saknad af arbete, hvilket dock icke gjort dem nedslagna. Det var
starka och duktiga karlar som icke syntes på något sätt fördärfvade
af bränvin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
