Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hvad slutet blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare skickligt och passande uppförande! — säger du
kanhända, min värde läsare. Ack? Tom och Bessi då! —
Skall jag då verkligen vara tvungen att afsluta denna
bok och lämna eder ifrån mig alldeles oförbätterliga och
lika illa uppfostrade, som när vi började vår historia?
Men stränge läsare och sededomare! låtom oss då
först höra, hvad Faster Maria tänkte om saken. Det var
samma dag, sent på qvällen, och barnen hade redan gått
hem, hvar till sitt, för natten. Herr och Fru Bradley
sutto båda ännu qvar hos Faster Maria i hennes rum.
»Jag har nog ofta i mitt lif haft orätt, och har begått
mer än ett misstag» — sade den gamle fastern, icke utan en
viss darrning i rösten. »Jag har varit sträf, där jag bort
vara mild, sträng, där jag bort visa öfverseende. Denna
pröfning har öppnat mina ögon för mycket, som jag
alldrig förut sett eller förstått — och jag är tacksam mot
Vår Herre, som skickat mig den. Han har därigenom
hindrat mig från att begå ytterligare ett stort misstag.
Det kan ju vara detsamma, hvad det nu var, —
hufvudsaken är att jag nu kommit på andra tankar. Tom har talat
om för mig att han helst ville bli läkare — men han tror
icke, att du har råd att kosta på honom, hvad som
behöfves för att studera till det; och den framtid, han nu går
och bereder sig på, är därföre, att, när tiden kommer, få
taga itu med att börja sträfva med gården. Men den saken
kan ju jag få åtaga mig, käre Thomas! Du kan ju på annat
håll få dig all den hjälp du behöfver, för att bruka gården,
och så låta vi Tom få studera. Det skall helt och hållet
bli min affär. — Och Bessi sedan! En qvinna bör hafva
sitt eget och vara ekonomiskt oberoende — det gör henne
mera själfständig. Det skall det också bli min sak att
sörja för.»
»Men låten nu icke barnen få veta, att jag tänker
testamentera min förmögenhet till dem — det skulle
fördärfva alltsammans. De hålla af mig nu — åtminstone
hoppas jag det — och de tänka alls inte på några
penningar. Låten dem därföre icke få veta, att de hafva något
att vänta efter mig. Jag står i större skuld till dem än
hvad jag någonsin kan betala. Jag har fått lära mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
