Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hvad slutet blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
mått och steg bekomma patienten ganska väl, ty hon
förklarade sig verkligen känna sig »mycket bättre nu».
»Men nu måste Faster också lindas», ordinerade Tom
till sist; ocli Faster Maria medgaf, att det nog skulle bereda
lienne en stor lättnad, på samma gång hon likväl
förklarade, att det kunde hon göra själf, ty »ingen doktor
skulle då få sätta sin fot i rummet.»
Tom sprang då ned till apoteket i närmaste
gathörn, och köpte en binda, och kom genast tillbaka med
en nätt liten rulle af tunn bomullsgas, som lian lämnade
till fastern, hvilken likväl snart fann, att hon inte på något
vis kunde reda sig med den.
»Låt mig få försöka>, bad Tom; »jag tror nog att
jag kan. Jag brukade linda Archis arm. Doktor Jarvis
visade mig, huru det skulle gå till, eftersom Mamma clå
var borta.»
Och till clen gamla fruns stora förvåning, lindade
nu Tom hennes fotled, ganska behändigt, riktigt nätt och
stadigt. Gossen hacle uppenbarligen en naturlig fallenhet
för läkareyrket, ehuru han tills vidare endast fått öfva
sig på djur, samt på sin lille broder, äfvensom kokerskan
Karin. Hans experiment med örat på den sistnämnda
hacle visserligen, som vi veta, icke alls aflupit så
öfvermåttan gynnsamt — men, så länge han lefde, vidhöll han
alltjämnt med största bestämdhet, att han, i alla fall,
verkligen hade botat henne, för clen där döfheten åtminstone.
Till all lycka, kom Fru Hampton icke för tillfället
att erinra sig denna lilla episod — hvilket nog också var
clet bästa för hennes lugn och sinnesro under förevarancle
förhållanden. Här var det icke värd t att försöka med annat
än att lyda och underkasta sig; clen gamla frun var
verkligen som en häst, hvilken råkat i händerna på Rarey.
Sedan hennes tämjare väl fått henne omkull, var hon
alldeles makt- och viljelös och — beröfvad bruket af sin
högra fot — hvad kunde hon uträtta gent emot sin
motståndares öfverlägsenhet?
Tom hade en märkvärdig lätt hand för att vara
pojke, och under allt detta baclclande, gnidande och
lindande, liade han lyckats undvika att förorsaka patienten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
