Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Faster Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Pappa är jag icke rädd för. Han kommer ej att banna
mig alls. Hvad har jag väl gjort för ondt? Grått ned i
brunnen efter tekannan, som Bob tappat dit ner, och sedan
•ej velat stå framför en brinnande eld, tills lefvern sprack
på mig! Uff! Det ville nog inte Pappa göra själf heller!»
»Jag är icke säker på, att han inte gjorde det,
ifall Faster Maria sade åt honom. Du vet, han är lika
rädd för henne som vi.»
»Nåja, så låt honom då göra det, om han har lust,
— men det har inte jag.»
»Tag nu hit clin tandborste, Tom, för jag måste gå
ned», suckade Bess.
»Jag vet minsann icke, hvar den kan vara», sade Tom
liknöj dt. »Jag har inte sett den sedan dagen efter, då
mamma reste. Gå inte ned, Bess», tillade han ifrigt.
»Stanna häruppe hos mig, så skola vi hafva så roligt.
Jag har min ärtbössa häruppe, och om hon kommer dörren
nära, skall jag skjuta på henne genom nyckelhålet. Vi
skola låtsa, att kammaren är en fästning, och så försvara vi
oss till det yttersta, och i natt skall sedan jag klättra necl på
verandataket, och gå in genom skafferi fönstret och skaffa
oss proviant. Hon reser nog igen, tidigt i morgon
bittida, ty vi ha ju ingenting godt att äta, det vet clu ju,
och seclan kunna vi nog tala för oss, så att Pappa blir
god igen, bara hon har rest.»
Den stackars Bess var svårligen frestad; detta var
ju ett alldeles förtjusande förslag; tänk så roligt allt detta
skulle vara! Men tanken på hennes båda små bröder,
som nu sutto clar, sorgsna och förskrämda, midt i förmaket,
på hvar sin stol, under den stränga fasterns omedelbara
uppsikt, väckte hennes medlidande.
»Jag kan icke öfvergifva Bob och Archi», sade hon
sorgset. »Det vore alltför illa af mig; cle fingo ju då också
hela min anclel af ledsamheterna. Nej, jag får allt gå ned
igen. Men du kan ju stanna här, Tom; och om du släpper
ned ett snöre genom fönstret, så skall jag lägga mat i
en korg, som du sedan kan hissa upp till middag åt clig.
Men, käre Tom, tag reda på den där odrägliga tandborsten;
-annars måste jag gå och leta efter den hela clagen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
