Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det stora brunns-fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
»Sluta upp med att skrika, säger jag och hjälp till i
stället», sade Tom, som nu kaflat upp sina skjortärmar ända
till armbågen, och sina byxor till knäet, hvarför kunde ingen
mer än han själf begripa. »Håll nu ni tre stadigt fast i
det där ämbaret, släpp det icke ett ögonblick och
drag-så hårdt ni kan, när jag säger till. Nu, kör i väg!»
Och utan vidare tidspillan fattade Tom tag i
brunnsrepet med båda händerna, svängde sig och tog fäste med
fötterna på det dithörande ämbärets grepe. »Håll nu säkert
i och fira ned mig långsamt», sade Tom, och de tre
syskonen hängde sig förtvifladt på clet andra repet och
släppte honom ned litet om sänder. En lång erfarenhet
i att rädda kattor från en våt graf i brunnen hade lärt
barnen, huru de skulle handtera repen och hinkarne, men
de hade ej beräknat det förhållandet, att Tom
måstevara tyngre än en katt; och det var med spända muskler
och blossande ansigten, som de nu stretade med sitt rep.
Emellertid lyckades de att sänka Tom ned rätt stadigt;,
och han, som med ena handen höll sig fast vid repet
och med den andra styrde undan från brunnens stenvägg,
fullbordade verkligen sitt farliga nedstigande lika lyckligt,,
som om hans medhjälpare varit utrustade med
själfve-Simsons krafter. Ett ljudligt plaskande och en
kuttrande-rysning underrättade syskonen om; att han nått ned i
vattnet, och ett segerrop att klenoden var räddad.
Yid Toms hurra, släppte de alla tre repet, och
rusade fram till brunsöppningen för att betrakta den
segrande hjälten.
Det var en stor lycka, att vattnet i brunnen vid1
denna ticl stod så lågt, och att Tom, som till följd af denna
oväntade manöver plötsligt gick ned till bottnen,
verkligen lyckades, om än efter mycket klättrande och bråk,,
att få ett säkert fotfäste med hufvudet öfver vattnet;,
annars skulle Thomas Bradleys iordiska bana här hafva
fått ett plötsligt och förtidigt slut.
Emellertid, stod han nu där, i iskallt vatten, upp till
axlarna, och höll sig fast i repet med ena handen, med
tekannan i den andra, i det han ursinnigt skrek till sina
beundrande åskådare, som sträckte hufvudena fram öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
