Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Två bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
där tjufpojkstreck, och hade ofta förbjudit alla upptåg i
afsikt att skrämma någon. Han gick nu, med allvarsam
och sträng uppsyn, ned utför trappan igen, för att anställa
förhör och få reda på, hvem som nu hade gjort sig skyldig
till något sådant. Men på vägen till köket stannade
han för att lugna Bob, som ännu låg och grät med
ansiktet i Bessis knä.
Så snart Bob fått höra, huru det var, upplyfte han
hufvudet, och hans ansikte var rödt som eld. »Ah! så
nedrigt!» utropade han. »Jag tänkte skrämma Tom och
glömde af hvad jag hade gjort, och så blef jag skrämd själf ! >
»Hade du satt ihop den där fågelskrämman för att
skrämma Tom?» frågade Herr Bradley strängt. Bob hängde
med hufvudet.
»Jag hade glömt af det», slammade han.
»Gä då och lägg dig nu», sade fadern. »Låt mig ej;
behöfva se dig mer i qväll.»
Bob brast ut i ett långdraget tjut. »Jag är så rädd
så; jag törs icke gå ensam», gnällde han.
»Du förtjänar att bli skrämd, du fega stackare», sade
fadern, som ännu var ond. »Gå nu; du ville skrämma
din bror, och du har fått ditt rättvisa straff. Gå genast!»
Bob gick och hans klagolåt tilltog, under det han
långsamt aflägsnade sig.
»Ack, Pappa! låt mig* gå med honom!» bad Tom.
»Han är så uppskrämd. Han menade icke att göra något
illa. Bah! mig kunde han ju icke skrämma i alla fall.»
»Nej», sade Herr Bradley, »det får du inte, sitt du
ned och sluta ditt bref.» Och så måste Tom sätta sig ned.
»Stackars kräk! så han gråter och skriker! Det
är för ledsamt; han menade ju inte så illa»; sade Tom
för sig själf.
Men Bess hade smugit sig bort hon, utan att vänta för
att be om lof. »Hvad skulle det tjäna till?» tänkte hon.
»Pappa skulle naturligtvis säga nej; därför går jag utan
att fråga, och då är jag ju inte olydig.»
Bess satte sig vid Bobs säng och, i stället för att
honom, sade hon helt blidt:
»Vi hafva just icke varit riktigt snälla någon af oss i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
