Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
åt taket, den der luftiga baletten? - Jag tittade
i vädret; alla taken på grannhusen, så längt
jag kunde se, hvimlade som myrstackar af små,
luftiga väsenden, hvilka med otrolig lätthet
svingade sig genom tak, väggar och de
tillskrufvade fensterluckorna.
“Det är drömmarne!“ fortfor konstapeln,
“pnu spela de hkomedi med de sofvande
mennis“orna. Nyss tumlade ett par stycken ner på
hufvudet af oss, som gå här i vårt lofliga kall
och då är det ju naturligt, att vi komma också
att drömma; men sådant tänker aldrig en
menniska på när hon sätter sig ner att recensera
en stackars poliskonstapel“
Jag kunde ej hlifva trött vid, att stirra
på de luftiga små. Hvilka underbara stener
framställde de ej och togo sjelfva menniskan
med som marionett i det mångfärgade
skådespelet. Der satte de brudkransen på den
unga flickans hufvud, och läto presten läsa
välsignelsen öfver det lyckliga paret. > Här
plågade de som små-djeflar en skenhelig syndare
och redo honom som maran, så att han
hvarken kunde skrika eller resa sig. Naågra lekte
som små vackra englar med hvita, slumrande
barn, som de togo med sig upp till det stora
julträdet i himmelen; andra deremot kommo som
tjufvar och stulo penningekistan från den
girige, oaktadt han hade henne under sin
hufvudgärd. Andra deremot mättade de hungriga på
halmlägret och satte en afliden fader eller
mo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
