Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
O, jag ville då tillbaka till mitt hära barndomsland,
Till dess “Cmisser“ till dess mjölkfat der jag grädde fick
ibland,
Der jag lekte och jag drömde att mig himlen var så
Där.
Och der qvällens stjernor syntes som af möss en
snöhvit här!
Ack, i barndomshemmet var det annorlunda då än förr,
Ty när som jag dit kom åter, stängd var skafferiets
dörr;
Shär en blomma som ett minne af mitt hopp från taket
stod,
För min fot hon stod i purpur, ack! en ros af eget
blod.
Så gqvad den unge skalden och tonerna
dogo bort i ett rörande mja—em, mja—em!
då såg jag en tjock, svart katta, som hade
lysspat på sången, klättra uppför takrännan
och omfamna den unge poeten. Heunes yttre
och några få ord sade mig straxt, att det var
en gammal tant, som vid sin älsklings
poetiska flygt var försatt i en salig förtjusning.
““Tack, du min sötaste gosse!“ utbröt hon
“tack — det kallar jag poesi, det är känsla!“
och härvid tryckte hon den unge katten till sitt
lågande hjerta, höll hans lilla tass i sin och
fortfor med gnistrande ögon:
“Lille Måns, du är poet! misskänn ej
stämman i ditt bröst; låt icke den kalla
mängdenz» Bliudlet sk ämma dig Fön nölet som
ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
