Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Freden. Ja, inte sannt?
Tiden. Det är visst möjligt det, men verlden
blir slutligen så förståndig så att sjelfva raggen
inte kan förstå sig på den! Jag vet bara jag, förr
i verlden kunde man handtera menniskorna som
inan ville, och ingen vågade knysta! Nu deremot
hör jag inte annat än klagomål! Gör’ de annat
än gnälla öfver mig? Hvasa?
Freden. Ja, men upplysningen, bildningen . . .
Tiden. Åh bilda mig hit och upplys mig dit!
Det var mycket bättre förut; då tog man dagen
som den kom och fruktade Gud och ärade konungarne,
och lefde som menniskor för resten!
Jag har väl varit den värsta autokrat som man
kan tänka sig, och får inte nu också jag göra
consessioner? Jo min själ får jag så, annars hade
jag väl inte låtit sammankalla en nyårskommité !
Hoppet. Ja jag håller med min vän Tiden!
Menniskorna bli allt svårare att göra till lags!
Tiden. Det är ju det jag säger!
Hoppet. De börja på att inte vilja nöja sig
med mig heller mera, och det är då alldeles för
tokigt!
Duett. Mel.: (imVm tror jag det kan
vara tid.»)
1.
Förr kunde älskarn många år
TJppå sin lycka hoppas,
Nu knappast flickan se han får,
Så vill han den skall knoppas!
Tiden.
Förr tog man verlden som den var
Och lefde tåligt i den,
Nu klagar folket alla da’r
Och skriker uppå tiden!
B.W.
Det är fatalt
Och riktigt galt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
