Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1756
Torv
och kalkhalt växla, i medeltal för
hela landet 6—7 ton pr ha till 20
cm djup. Brunmossblandad är
den vanligen kalkrik; kvävehalten
är mycket växlande i olika trakter
av landet, men hela landets
medeltal går ej högre än till 8—9 ton pr
ha. Odlingsvärdet är beroende på
humifieringen och på inblandning
av dy och gyttja. Den
oförmultna-de rotfilten är ur praktisk
synpunkt närmast att jämställa med
vitmosstorv. På grund av stor
po-rositet och ringa kapillaritet,
ställer den särskilda krav på dikning
och bearbetning. Bäst är den
medelmåttigt sönderdelade
högstarr-torven. Högstarrtorv är ett
synnerligen vanligt torvslag, den
brun-mossblandade starrtorven torde
vara den vanligaste i Norrland.
Brunmosstorv utgöres mest
av brunmossor jämte någon
inblandning av starrarter, har hög
askhalt och kalkhalt och oftast
tillfredsställande kvävehalt;
odlings-jord av mycket växlande godhet.
Bäst är den, då den är mer eller
mindre starrblandad och har
medelmåttig eller relativt hög
humi-fieringsgrad. Svagt humifierad ren
brunmosstorv får ofta en mycket
olämplig struktur och erbjuder,
särskilt ifråga om
vattenhushållningen, ganska stora svårigheter
för växtodlingen. Ibland kan
brun-mosstorven innehålla för stor
mängd svavelsyra och kräver då
för att bli odlingsvärd en
betydande tillförsel av kalk. K ä r r d y
bildas av de s. k. dykärren, dvs.
starrkärr, där markytan består av
naken dy. Den är svart till färgen
och bildar en tät, homogen jordart
med oftast låg askhalt och kalkhalt
samt normal-hög kvävehalt. Kan
ej med fördel odlas utan
användning av jordförbättringsmedel,
emedan dysubstansen vid torkning
antager en mjölig eller
pulverfor-mig struktur, som lätt utsättes för
vindtransport, jordflykt. Lämpligt
behandlad kan den emellertid bli
en god åkerjord. Till
mosstorv-gruppen räknas följande:
Starr-mosstorv, eller rättare uttryckt
s t a r r-v itmosstorv, som
utgör en sammanfattning av flera
varandra närstående torvslag,
bildade av starrarter (delvis
desamma, som bilda högstarrtorv) och
föga näringsfordrande vitmossor.
Kväve-, ask- och kalkhalten rätt
låga, i medeltal 7 ton kväve och 4
ton kalk pr ha och en askhalt av
ca 20 % mot 25 % för samtliga
torvslag, volymvikten i medeltal
200 kg pr kbm. Torven är
odlingsvärd, om läget är gynnsamt och
lämpligt jordförbättringsmedel kan
påföras för skälig kostnad. Är
halten av starr hög, kan bärigheten bli
tillräcklig även utan
jordkör-ning. ”C u s p i d a t u m”-t o r v
eller g u n g f 1 y t o r v. Ljusgul torv
av växlande humifiering. Väl
humifierad har den en smörig
konsistens. Ofta är den uppblandad
med rötter och rotstockar av
kallgräs (Scheuchzeria), dystarr
(Ca-rex limosa) och myrliljor
(Nar-thecium ossifragum). Såväl
kalksom kvävehalt vanligen låga. På
grund av sin höga vattenhalt i
naturligt tillstånd sjunker torven
starkt ihop vid dikning. Ur
od-lingssynpunkt kan den närmast
jämställas med vitmosstorven
eller sättas något före denna. —
Semiterrestriska och terrestriska
torvarterna. Näringsrika
(eutra-fenta. Lågstarrtorv
(Par-vocaricetumtorv) svart, alltid
mycket väl humifierad, ofta mullartad
torvjord (svartmylla), vars
viktigaste modersamhälle är
lågstarr-kärret (Carex panicea-kärret), och
andra kärr av lågvuxna
starr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
