Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mjölksyra - Mjölksyrebakterier - Mjölksyrejäsning - Mjölktank - Mjölktecken - Mjölktistel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1262
Mjölksyrebakterier — Mjölktistel
dess förmåga att vrida det
polariserade ljusets plan. Om båda dessa
former förekomma tillsammans i
lika mängder, bildas inaktiv
mjölksyra, som ej har någon
vridnings-förmåga. — Mjölksyra är en av de
vanligaste jäsningsprodukterna vid
kolhydraternas sönderdelning
genom mikroorganismer.
Mjölksockrets förjäsning till mjölksyra (se
Mjölkbakterier) är av
grundläggande betydelse för
mejerihanteringen i det att
mjölksyrebakte-rierna ej blott äro orsaken till
mjölkens naturliga surnande utan
även å andra sidan äro oumbärliga
för framställning av olika
sur-mjölkspreparat (se Kefir och
Yoghurt), för gräddens syrning vid
framställning av syrat smör samt
för ostmognaden (se d. o.). Den
av de viktigaste laktokockerna (se
Mjölkbakterier) bildade
mjölksyran är den högervridande formen.
Laktobacillerna bilda i
allmänhet vänstervridande eller inaktiv
mjölksyra. — I djurorganismen
bildas även mjölksyra på rent
fysiologisk väg, nämligen vid
glyko-genets förbränning vid
muskelarbetet. — Ren mjölksyra är en
trögflytande, starkt sur vätska. Dess
salter kallas laktat. C. B-l.
Mjölksyrebakterier, se
Mjölkbakterier.
Mjölksyrejäsning, se Mjölksyra och
Mjölkbakterier.
Mjölktank. För förvaring av mjölk i
mejerier eller för transport av
större mjölkmängder över längre
avstånd användas ibland
mjölktankar av metall. De ha en lucka för
rengöringen och äro i en del fall
försedda med maskindriven
omrö-rare.
Mjölktecken kallar man vissa
karakteristiska detaljegenskaper i
mjölkkons kroppsbyggnad, som
tyda på god
mjölkproduktionsförmåga hos en individ eller ras. Man
talar beträffande kor om mjölktyp
till skillnad från gödtyp och
ar-betstyp. Den förstnämnda typen
har långt och smalt huvud, små
horn, lång, tunn och smal hals,
långsträckt, gles bål med lång
rygg, smalt bröst och fyllig bu^.
Bakdelen är väl utvecklad med
långt, brett kors och lång, tunn
svans. Benen äro fina och torra
och tämligen höga i förhållande
till bålens djup. Kroppsformen är
päronformig med tilltagande bredd
baktill. Huden är tunn med
glänsande hår. Muskulaturen är
dåligt utvecklad, så att djuret får ett
något kantigt utseende. Goda
mjölktecken anses vara ett stort och
brett ansatt juver, en tydlig
hungergrop (se d. o.), och stor
mjölkspegel (se d. o.). Tidigare har man
också tillmätt mjölkådrorna (se
d. o.) stor vikt. En sänkning
mellan sista rygg- och första
ländko-tan anses även som ett gott
mjölktecken. Sedan djurens
mjölkprestationer numera undersökas direkt
genom provmjölkningar, ha
mjölk-tecknen fått allt mindre betydelse.
Dhl.
Mjölktistel eller åkermolke kallas
ofta ett antal arter inom släktet
Sonchus) som är ett korgblomstrigt
släkte med gula blommor. Vanliga
äro de ettåriga arterna svintistel
(Sonchus asper) och mjölktistel
(Sonchus arvensis) ibland kallad
åkermjölktistel. Den förra har
skarptandade, den senare mjukt
tandade blad. De uppträda som
ogräs mest i vårsäd, rotfrukter
och i trädgårdar. Mera besvärlig
som ogräs är den senare, som är
utrustad med en djupt liggande
krypande rotstock. Denna bidrager
liksom de penselförsedda fröna till
spridningen. KIK.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
