Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inälvsparasiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inälvsparasiter
801
ha maskarna som sådana ej så stor
betydelse, men väl dynten, som
ovan sagts. Bandmaskarna
förorsaka bandmasks juka, som yttrar
sig i avmagring, blodbrist, svaghet
och död, om ej maskarna avlägsnas
med medikamenter. — Till
sugmas-karna höra stora och lilla
leverflundran, som hos idisslare orsaka
igelsjuka eller distomatos. Stora
leverflundran, som är några cm
lång, bladformig och försedd med
en sugskål, finns mycket ofta i
gallgångarna i levern hos
nötkreatur utan att den vållar värddjuret
något märkbart obehag. Ibland
förekommer den dock i så stort
antal, att den framkallar ett kroniskt
inflammatoriskt tillstånd i
gall-väggarna och ibland hela levern
med allmänsymptom och
avmagring som följd. Leverflundran
förekommer rikligare vissa år och
framför allt på sanka beten.
Parasiten fortplantas genom att avge
ägg med träcken. Dessa ägg
utvecklas via en sötvattenssnäcka
till nya leverflundror. Lilla
leverflundrans utveckling är ej till alla
delar känd. Leverigelsjukan är
farligast för fåren, som ofta magra
och dö, om parasiterna ej hållas
efter. — Rundmaskarna äro
cylindriska, trådformiga maskar. Ingen
generationsväxling äger här rum.
Maskarna orsaka sina värddjur en
hel del sjukdomar, såsom blodbrist,
avmagring, svaghet, förgiftning,
tarminflammation, blodproppar osv.
Yngre djur kunna nedsättas av
maskinvasionen, så att de lättare
bli mottagliga för andra
sjukdomar, rachitis osv. Rundmaskar
finnas hos de flesta av våra
husdjur. Största betydelse har hästens
ascarider, spolmaskar, vilka
förekomma mycket vanligt. De äro
upp till 30 cm långa och 1 cm
tjocka på mitten. Invasionen sker
ofta så, att hästar få maskäggen i
sig genom att nosa i andra hästars
träck.
Hästar med spolmask böra
avmaskas höst och vår.
Effektiva medel finnas numera för
att bli av med denna parasit.
Behandlingen bör utföras samtidigt
på alla hästar på en gård eller
ännu hellre trakt, även på djur,
från vilka träcken varit fri från
maskar. Genom mikroskopisk
undersökning av ett träckprov kan
konstateras, om en häst har mask
eller ej. — En annan rundmask,
som finns hos hästen, är mycket
mindre än ascariderna. Den
förorsakar s. k. maskaneurysm
(utbukt-ning på blodkärl) i bukkärlen till
tarmarna med
blodproppsbildning-ar som följd. — Som parasit hos
hästen måste även räknas larven
till häststynget eller gastrofilus.
Häststynget lägger under varma
sommardagar sina ägg i håren på
hästens bogar och främre
extremiteter. Hästen slickar i sig äggen,
som, nerkomna i magen, utveckla
sig till larver. Dessa suga sig fast
vid magväggen, där de sitta vintern
över. På våren släppa de taget och
gå med träcken ut i det fria, där
de utvecklas till nya häststyng. —
Hos fåren ha inälvsparasiterna en
mycket stor betydelse (se Fårens
sjukdomar). De förekomma här i
lungor, magsäck och tarmar samt
i levern. Lungmasksjuka hos får
kan orsakas av två olika parasiter,
stora och lilla lungmasken.
Maskäggen hostas upp och komma ut i
det fria. De kläckas här vid
lämplig temperatur och fuktighetsgrad.
Larverna förtäras av fåren med
gräset, komma ned i tarmen och gå
med lymf- och blodbanorna till
lungorna via hjärtat. I lungorna
ge parasiterna luftrörskatarr med
hosta. Vid mycket riklig invasion
51 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
