Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harts - Hartsgallvecklaren - Harvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
Hartsgallvecklaren — Harvar
barr trädsharts, vilket särskilt
påträffas vid södra Östersjön.
Naturliga hartser kunna förtvålas,
varvid s. k. hartstvål erhålles. — Ett
mycket stort antal konstgjorda
hartser finnas i marknaden. F.
Hartsgallvecklaren är en liten
mörk-färgad fjäril med grå,
oregelbundna tvärlinjer på vingarna.
Ving-bredden är 15—20 mm. Larven är
köttfärgad och har en mörk fläck
nära bakkroppens spets. Huvudet
och nackskölden äro bruna. Äggen
läggas under juni månad på de
unga skjutande skotten av tall.
Den nykläckta larven borrar sig
in i skotten och förorsakar
härigenom kådutgjutningar, som
stelnar och bildar en huvliknande
ihålig gall av en ärtas storlek. Larven
övervintrar och fortsätter nästa
sommar med sitt gnag, som
medför ytterligare kådflöde. Gallen
växer och når i slutet av andra
sommaren en storlek av en
hasselnöt. Först efter andra
övervintringen förpuppas larven. Fjärilen
lämnar gallbildningen genom ett
hål, som åstadkommes genom
puppans upprepade stötar mot gallens
yttre vägg. Hartsgallvecklaren är
allmän i hela landet och angriper
företrädesvis 6—15-åriga tallar.
De angripna skotten torka eller bli
försvagade. Skadegörelsen är
emellertid av ringa betydelse, emedan
fjärilarna vid äggläggningen
föredraga skotten på sidogrenarna.
Motåtgärder äro i regel obehövliga.
I parker och trädgårdar kunna de
gallförsedda skotten avklippas och
Hartsgallvecklaren.
Ung gallbildning på tallskott.
uppbrännas före fjärilens
kläck-ning. W. B.
Harvar bruka indelas i lättharvar och
tyngre harvar med fasta eller
fjäd-rande pinnar. En särskild grupp
bilda harvarna med roterande
arbetsorgan. Lättharvarnas pinnform
och tyngd väljes alltefter
ändamålet med harvningen. Denna kan
vara att förstöra späda
ogräsplantor, att jämna eller finfördela
jorden eller att bryta skorpa. Lättast
äro de s. k. rensharvarna (fig. 1).
Ängsharven (fig. 2) påminner om
rensharven men är tyngre än
denna. Den följer marken som en
matta och åstadkommer en ytlig
rivning. Som namnet anger
användes den egentligen på
gräsmarker. De vanliga ogräsharvarna
(fig. 3) äro mycket lätta. Den
mest ändamålsenliga typen har
mejselformade pinnar. Köres
harven så att mejslarnas breda sida
är riktad framåt fås en ytlig men
tämligen fullständig bearbetning.
Vid ogräsharvning efter sädens
uppkomst vändes den smala sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
