Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Revolution och inbördeskrig - 7. Generalernas inbördeskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
lät övertala sig av Tsao Kun och Wu Pei-fu att ännu en
gång söka gripa in i händelsernas gång. Han sammankallade
det gamla parlamentet, som visade många prov på fullstän-
dig oduglighet. Under år 1923 gjordes allvarliga ansträng-
ningar under Wu Pei-fus ledning att ena riket; de norra och
en del av de mittersta provinserna erkände sig stå under
centralregeringen i Peking, och Szechuan, Hunan och Fu-
kien underordnade sig nominellt samma regering. Men det
dröjde ej länge, förrän splittringen var lika svår som förut.
Super-tuchunen Tsao Kun, den äldste från Yuan Shi-kais
krets, fick för sig, att han borde bliva rikets president, och
hans vänner satte genast in alla krafter på saken. Det var
parlamentet, som skulle välja, och dess medlemmar köptes
på det skamligaste sätt; den sista mig tillgängliga uppgiften
är, att 13 miljoner dollar gått åt till mutor. Det gällde ock-
så att driva bort president Li. Till sist anordnades en bull-
rande demonstration emot honom av polisen i Peking och
trupper, som stodo under befäl av en av Tsao Kuns bästa
underbefälhavare, den s. k. kristne generalen Feng Yu-
hsiang; Li förstod vad klockan var slagen och flydde från
staden. Tsao valdes till president i oktober 1923, men först
i januari året därpå kunde parlamentet enas om en premiär-
minister. I slutet av 1923 fastställde parlamentet »en per-
manent författning», vilken skulle ersätta de tidigare provi-
soriska och som formellt ännu gäller. Under Tsao Kuns och
Wu Pei-fus period ägde Washingtonkonferensen rum, där
en mängd frågor rörande Stilla havet och Kina behandlades
på ett för Kina tillmötesgående sätt. Förhandlingarna och
besluten får jag tillfälle omnämna längre fram vid skildrin-
gen av Kinas och stormakternas inbördes förhållande efter
världskriget.
I september 1924 utbröt nästa krig, denna gång mellan mili-
tärguvernörerna i Kiangsu och Chekiang. Chang Tso-lin,
som reorganiserat sin armé efter 1922 års svåra nederlag,
blandade sig i leken på motsatta sidan mot den Wu Pei-fu
9 — Hildebrand: Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
