Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Revolution och inbördeskrig - 5. Det nya Kina vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
hela världen och allra mest i Kina, där man av ålder sett ned
på öriket såsom en obetydlig och fattig granne, som från Kina
fått sin kultur. Nu hade den missaktade staten vidtagit om-
fattande reformer efter europeiskt mönster, och följderna
hade man fått erfara. Man kan rent av räkna den kinesiska
reformperiodens början från kriget med Japan. Kineserna
fingo då en uppryckning, som fick beståndande verkningar.
Känslan av att även Kina måste snarast giva sig in på re-
formvägen stärktes ytterligare genom de europeiska makter-
nas hänsynslösa och övermodiga uppträdande. Ryssland
drömde om ett stort asiatiskt välde och skaffade sig konces-
sion på en järnväg genom Manchuriet till Vladivostok, var-
igenom landet kom under rysk kontroll. Övriga europeiska
stormakter visade en lika god aptit på kinesiskt territorium
och kunde också tillfredsställa den, eftersom landet låg för-
svarslöst framför dem. År 1895 skaffade Frankrike sig en
god gränsreglering mellan Tonkin och Kina. Med anledning
av mordet på tvä tyska missionärer avsände kejsar Wilhelm
en sjöexpedition, som för tysk räkning besatte Kiachow-
bukten i Shantung; Kina tvangs att på 99 år utarrendera ett
område däromkring. Ryssland tog detta besittningstagande till
anledning att kräva ett 25-årigt arrende av Port Arthur och
södra delen av Liaotanghalvön. England önskade också
vara med och erhöll den viktiga flotthamnen Weihaiwei på
Shanlungs norra kust på lika lång tid, som Ryssland skulle
innehava Port Arthur. Frankrike skaffade sig på 99 år vi-
ken Kwangchow-wan på Kinas sydkust. Några rättsgrun-
der för dessa faktiska erövringar funnos icke. Makterna
voro icke i krigstillstånd med Kina, utan togo endast för sig
med den mäktigares rätt. Deras motivering kan formuleras
ungefär så: om Pål rövar, så måste Per göra det också,
eftersom Pål annars kommer i en alldeles för god ställning.
Man kan icke förvånas över, att denna rövarpolitik djupt
upprörde de kineser, som togo närmare kännedom om hän-
delserna. När västern nu står häpen över det hastigt upp-
7 — Hildebrand: Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
