- Project Runeberg -  Nya Sherlock-Holmes historier /
141

(1910) [MARC] Author: Oskar Wågman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141
handla å edra vägnar med full föräldramyndighet;
en sådan kan måhända bli till nytta för mig.
Fullmakten skrefs, vi gingo till ro och min vän
till sitt kräfvande spaningsarbete.
Följande morgon spratt jag upp ur min goda
sömn vid ljudet af en befallande stämma, hvilken
hade mycket tycke af min vän Holmes’ röst:
— Vakna, sjusofvare! Upp, Watson! Frukosten
står på bordet inom 10 minuter. Jag har varit i
köket och gifvit order om den och låtit väcka mr
och mrs Burton. Jag har vakat hela natten, är
hungrig som en varg och har mycket brådtom.
— Hur har er undersökning aflupit, Holmes?
— Det får ni veta vid frukostbordet. Nu säger
jag ej ett ord. Se så, kläd på er fort.
Äfven vid frukostbordet tingo vi vänta på Hol-
mes’ meddelanden, ehuru naturligtvis mr och mrs
Burton brunno af otålighet att få höra spaningar-
nas resultat. Holmes åt, endast åt. — Jag kan
hungra och jag kan vaka, men jag kan också äta
och sofva i förskott. Det tillhör mina speciella
gåfvor att vara oberoende af yttre materiella om-
ständigheter — förklarade han. Men sedan aptiten
stillats, begynte han sin redogörelse.
— Till utgångspunkt för min undersökning tog
jag lönngångens mynning i grottan. Mycket rik-
tigt: dörren var, som jag anade, stöttad utifrån.
En bit af en tygspets, tydligen härrörande från en
fruntimmersdräkt, hade fastnat på en buske i grot-
tans närhet och visade mig, att jag var på på rätta
stråten. Det var ännu för mörkt, för att jag skulle
kunna se spåren utan fara att löpa vilse, och jag
måste bida, tills det begynte dagas, men då fann
jag dem lätt. De gingo i riktning åt landsvägen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaholmes/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free