- Project Runeberg -  Nya Sherlock-Holmes historier /
126

(1910) [MARC] Author: Oskar Wågman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126
bar han t. ex. en stor röd nejlika i sitt upprifna
knapphål. Just som vi foro genom grinden, tap-
pade Sully sin parasoll, hvilken vagabonden tog
upp och återlämnade med en ytterst gentlemanslik
bugning. Sully sökte ett ögonblick i sin ficka ef-
ter något småmynt för att belöna karlen för hans
tjänst, men då hon ej fann hvad hon sökte, drog
hon upp ett äpple och räckte honom. Vi hade
alla stort nöje af den häpna min af sviken förvän-
tan, hvarmed vagabonden betraktade sin belöning
— han hade säkert önskat en mer klingande ve-
dergällning —, och vår munterhet minskades icke,
då han, sedan vi väl hunnit förbi, sände efter oss
en ful grimas.
När vi i god stämning anlände hem, mötte oss
Sherlock Holmes på trappan. Han förklarade, att
undersökningarna tyvärr ej gifvit något resultat,
som han kunde meddela, ett yttrande, som föran-
ledde mrs Burton att uttala som sin åsikt, att hon
sällan sett poliser göra någon nytta, utan endast
skaffa folk förtretligheter. Men inkommen i mitt
rum och téte-ä-téte med mig, lydde Holmes’ rap-
port helt annorlunda. Lönngången var upptäckt;
inne i huset mynnade den ut i torngalleriet; dörren
.var skickligt gömd af den stora målningen “Nerei-
dernas fest“, den öppnades vid trycket på en i den
rikt utskurna ramen fördold fjäder, hvilken åstad-
kom den bekanta knäppningen; det fanns till och
med ett litet hål i ramen, hvarigenom man ifrån
gången kunde se ut öfver galleriet och korridoren
samt iakttaga, om kusten var klar eller icke.
Själfva gången var mörk, brant sluttande, skäligen
låg och krokig och ledde ut i en förfallen grotta,
numera förvandlad nästan till ett stenrös, i vild-
parken intill trädgården. Igenfinnandet af denna
gång satte inseglet på sanningen af Holmes’ anta-
gande, helst som han hade anmärkt, att fjädern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaholmes/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free