Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr [5] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
femtedelar består av kväve och till en
femtedel av syre. En författare i det
föregående numret av ”Det Nya
Göteborg” konstaterade att
vetenskapsmännen gjort den iakttagelsen att
gorillorna under sin promenad genom
denna jämmerdalen släpa med sig en
ofantligt mycket mindre kvantitet
bakterier än storstadsborna. Även
om vi nu icke känna någon
hetare åstundan att utibyta vår
mödosamma lott mot gorillornas glada lek
i de afrikanska urskogarna är det
alldeles uppenbart att stadsluftens
obestridligen ogynnsamma inflytande på
något sätt måste neutraliseras. Detta
sker icke endast genom noggrann
ventilation desinfektion och annan
renhållning, utan också därigenom att de
j staden arbetande någon gång
återvända till naturen — för att sedan med
förnyade krafter gå tillbaka till den
verksamhet åt vilken de dock ägna
lejonparten av sitt liv.
Stadsbons sinne för naturen är
outvecjklat. Han gläds åt de böljande
sädesfölten men han kan mycket ofta
icke skilja på råg och vete. Han
njuter kanske ungefär lika mycket av
trastens sång som av kråkans hesa
läte. Och ändå–––-även om han icke
kan nämna de hundra sinom hundra
ängsblommorna vid deras namn äro de
honom skönare än alla Sarons liljor.
Han möter naturen med den saliges
enifald eller den enfaldiges salighet,
hur man nu vill uttrydka det.
Att hjälpa honom ut till all denna
underbara skönhet, att, om också för
några timmar i slutet av hans
arbetsvecka låta honom vandra och vila i
den fria naturen är en av vår nya
förenings angelägnaste uppgifter. Det
är därför vi — i samråd med aridra
organisationer — startat vår
propaganda för lägerlivet.
”Inte är tält- och lägerlivet något
nytt, visst inte, men hittills har det
varit förbehållet några få”, skriver
kapten Thorsten Orre i sin lilla käcka
och trevliga artikel om ”tältet i
turistens tjänst” i Svensk tur.istkalender
för förra året. Och han tillägger:
”Turistlivet går framåt, förr satt folk
mest hemma eller på krogen, d. v. s.
karlarna, och spelade kort och drack
punsch och fetmadc, och fruntknmerna
lade patienee och broderade och
viskade och skvallrade. Nu börjar man allt
mer ällmänt söka sig ut under sin
ledighet. Ingen vill bli gammal och fet
och lunsig längre, och ’bästa medlet att
behålla ungdomligheten är väl ett friskt
friluiftsliv. Och då är det ju ganska
naturligt att tältlivet kommit i ropet
och alldeles utmärkt att man börjat
försöka organisera det till hjälp och
gagn för dem som ha svårt att själva
komma sig för”.
Vår bestämda förhoppning är att
det icke fortsättningsvis skall bli
svårt att ”komma sig för”. Massan är
trög, men nog lär oss erfarenheten att
den kan sättas i rörelse. Det gäller
bara att föra den i rätta riktningen.
.Tag missunnar inte den människa, som
motionerar lungor och armar på
Slotts-skogsvallens läktare en vacker vår-
eller sommarsöndag — jag gör det skam
till sägandes själv ibland. Att i
allvarliga ordalag förehålla Vallens
pulblik det orätta i att åskåda matchen
Sverge—Danmark den 16 juni vore
icke endast resultatlöst utan också
meningslöst och pjollrigt. En sådan
folkfest är en fröjd för både ögat och
örat. Men det finns andra vackra
söndagar i vår korta nordiska sommar och
framför allt finns det lördagskvällar
då det är ett brott mot tio Guds bud
att stänga sig inne på ett snuskigt
kafé — det må vara ölkafé, guldkrog
eller s. k. nykterhetskafé — eller vad
ännu Värre är, förgifta både kroppen
och själen på sådana lokaler där man
serveras den andliga torftighet som
benämnes 1929 års amerikanska
filmproduktion.
Till dessa i grunden hyggliga och
trevliga ungdomar, vilkas enda fel är
deras tröghet riktar Det Nya
Göteborg den gamla och alltid nya
maningen: Vänd åter till naturen! För all
del, stanna där inte för evigt om du
är ifrisk och stark, ty då behöver dig
det nya Göteborg igen. På detta sätt
tillämpad blir vår maning någonting
som man med en försiktig anspelning
på ett aktuellt slagord skulle kunna
kalla rationaliserad rousseauanism.
TÄLTVETT
Gemensam egendom för oss alla är
Sverges natur. Gör därför vad på dig
ankommer för att skydda den. Välj
lägerplatsen med tanke på att både du
själv och andra bli ostörda, och
inhämta om möjligt markägarens
tillstånd.
Gör inte upp eld under varmt, torrt
och blåsigt väder och utan medgivande
av markägaren.
Gör up din eld på mossfri berggrund
eller fuktig mark, alltid tätt intill
vatten och helst på en öppen plats eller
i lövskog, där brandfaran är mindre.
Kom ihåg att en liten gnista från en
risbrasa, en glöd från en tändsticka,
från en cigarrett eller en ofullständigt
släckt eld kan få ödesdigra följder.
Ett gott samvete är måhända ett
obekvämare nattläger än en tjock
risbädd, men ändå — skona buskar och
träd.
För trevnadens skull bör redan från
början av vistelsen i lägret allt avfall
samlas på en plats. Före uppbrottet
är det sedan en enkel sa|k att gräva
ned eller bränna upp det. Att låta
skräpet ligga synligt är ett brott. Att
kasta in det i närmaste snår är ett
misslyckat försök att dölja brottet.
Du gagnar dig själv och gör
läger-livsrörelsen en tjiänst genom att i alla
avseenden uppträda så, att du är
välkommen åter till varje lägerplats.
(Ur Sv. Turistförems Lägerlivsnämnds upprop.)
Gå in som medlem
i
H. S. B.
Ring 45254.
Gamle Jean Jaques, Du må vända
Dig i Din grav när Du hör Dina
lä-ror tolkas på sådant sätt. Det må vara
hänt fastän jag ju egentligen tycker
att Du borde vara glad att få vara med
på ett litet hörn när det gäller att
skapa det nya Göteborg.
Bertil von Friesen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
