Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
»Det är Larsson, som håller ut med strejken,
för att han inga arbetare kan få», ropade en av
pojkarne. »Hurra för honom!»
»Hurra!» ljöd det ur hundra strupar.
Så kommo soldaterna marscherande i rask takt.
Folkmassan vek undan för ögonblicket och så var
det lika fullt igen.
Stadsfiskalen var till häst och i allt sitt
ämbetes ornat med därtill lämpad min. Men ingen
tycktes känna någon fruktan. Man hurrade för
honom, ryckte hästen i svansen och skrattade.
Konstaplarne — för vilka det fanns
gratisför-friskning i rådstugukrogen, man sade på Zetterlings
bekostnad — höggo blint i högen med sina
batton-ger. Även detta upptogs med förvånande
godmodighet: man undvek slagen efter bästa förmåga och
bar de erhållna med lugn.
Stadsfiskalen red till rådhuset, kröp med
mycken svårighet av hästen och gick in till borgmästaren.
»Det här går inte. Folk bara väsnas och
skrattar. Vad är att göra?»
»Läs upp upprorslagen och låt polisen och
soldaterna inskrida med större kraft. Vi måste ha
torget rent».
»De satans knektarne vilja ingenting, det märks
allt för väl».
»Tvinga dem då. — Var äro Zetterlings fyra
arbetare?»
»Inne i verkstaden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
