Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sen I, far, det gick ändå, som jag sade
nu kalla de er för rackare.»
»Det g*er la jag den onde,» sade Johannes.
»Hade jag en död märr till, så skulle jag flå den
med.»
Men harm var han allt ändå.
Stackars Johanna Marja, hon kom inte hem
ifrån lasarettet förr än fram vid påskatiden och
då linkade hon ändå, fast det kostade hela fam ti
riksdaler för hon hade fått ligga där. Nej, det
var dumt att lägga hanne på lasarettet, mente
Johannes, för riktiga doktare duga då aldrig
till att bota en människa till gagns. Hade han
skjutsat hanne till slöingesmedsan i stället, så
hade det först och främst inte blifvit så illa
dyrt och då så kunde han då gett sig jäden på,
att käringen inte häller hade behöft att halta.
Men nu var det, som det var.
Ja, det var allt bra liten glädje, Johannes
hade af Gamla Grälla, sen han tog hanne till
Sjönevads marknad och ville sälja hanne — bara
förtret på förtret! Och det fick han la höra af
kvinfolken med.
Men huden, den blef då bra. Och om
bröllopet, som stod på själfve midsommardagen,
ua pekte Johannes på sina nya stöflar och på
Johanna Marjas och Netas nya kängor och tyckte:
»Gamla Grälla var allt hyggelig ändå till
sist ~ hon gaf oss de granna bröllopsskorna!»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
