Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA GRÄLLA. 135
och hagaherarna, att det han ville, det ville han.
— Maksissa i häggebo! — Ha, ha, ha! Han
kunde inte hålla sig för grin. — Ha, ha, ha!
Hopp, Gamla Grälla! — Tänk, hvad de skulle
fått roligt både kvinfolken därhemma och
håga-herarna, om han inte hade rådt med att sälja
den gamla grå. Men nu––––— Ha, ha, ha!»
Skorfva-Kristian grinade åt grinet.
I Grålia började också snart att visa, hvad
kraft en flaska porter kan ha på en utsliten
hästakropp. De grå glosögonen sågo inte längre
så sömniga ut. Hon lyfte på halsen och klippte
med öronen ända som i hannes unga dar, när
hon hade stått på stall en månads tid om
vintern. Hon skrapade i marken med framhofvarne,
tuggade på milen, frustade och homrade tag
på tag.
»Nu kan du sätta dig upp, när du. vill, och
rida igenom marknaden,» tyckte Skorfva-Kristian.
»Nu slipper du allt att ropa på spekulanter!»
Han var må tro inte lite glad
Skorfva-Kristian, för denne kuren hade lyckats så bra.
Han gnodde sig i näfvarne och skubbade sig*
och vred sig, som om han haft minst ett
half-Klog af de små grå med spaderäss på ryggen.
Johannes var också riktigt själaglad. Nu
tog tan inte mindre än säksti för Gamla Grälla,
ha, ha! Djäkeln i den Kristianen, han var
mte så dum, som de hållde honom för!
Så fick Kristian hiälpa honom upp på
hästaryggen. - . f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
