Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofc HALTA STINA.
Men hur det var, så hasade tiden af. Och
en hörde aldrig*, att det gick någon nöd på
dem där i Hagahyttan. Men så stucko la också
p’’v gårdbomorerna till Stina mer än en godbit, för
hon hjälpte dem med litet smått, med bötning
och sådant. Och fram hvad det led, så togo
alla sig för att vara goda mot hanne, för de
tyckte allt, det var snällt, att hon var så ömsint
imot den lilla far- och morlösa. Likasom hon
skulle kunnat vara annat! Jesses, hon var då
så kär i denne ungen, så hon talte aldrig om
nånting annat än Lisebet och Lisebet.
Så väkste den lilla Lisebet upp. Och Halta
Stina gaf sig ingen lefvande ro, innan hon hadej
fått lärt denna dägan allt, hvad hon kunde fåJ
lära. Hon hade hanne i skolan, ifrån det hon
var näfvastor, och hon hade hanne hos den
gamla prästamamsällen, här bodde, för att lära
sig virka och sy och brodera. Och det lilla
dägekrypet var så villig och snäll och grann,
så det var en lust att se hanne.
När så Lisebet hade läst sig fram, så ville
Halta Stina ha hanne ut i tjänst. Visst kostade
det på alltid att lämna barnet ifrån sig, men
det gick inte an att låta hanne sitta därhemma)
i stugan och titta på väggarna. Ui* till folk
skulle hon, fast inte till bönder, för det blef lai
både för groft och för strängt. Och därför gick
Halta Stina fram till prästafrun och bad hanne
skaffa Lisebet råd. Ja, prästafrun, hon tyckte
väl om dägan, så hon tog och skref till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
