Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Smör-Lars var död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XÄR SMÖR-LARS VAR DÖD. 43
så snälla voro de imot honom, för
fjärdingsmannen och en karl till stannade hemma hos
honom.
Där var inte många ögon våta vid grafven.
Johanna Petternilla och Neta Karolina tuggade
på käringaris och höllo sina stora* hvita
näsdukar för ögonen och vickade på hufvudena —
det var, kan veta, deras bror, som begrofs. Men
två människor gräto uppriktigt; och det var
Petter och Elin, de tänkte bägge på, hur liten
glädje den döde hade haft i detta lifvet.
Sen pågick kalaset till den. andre dagen.
Då skulle de öppna den dödes kista och se,
hvad däfr fans att ärfva. Där voro alla
Smör-Lars’ inteckningar och revärser och pängar.
Rackare-Nils och Skorfva-Kristian stodo vid hvar
sin ände på kistan och väntade bara på, att
locket skulle gå upp. De andra slägtingarna
stodo rundt omkring,’och ögonen riktigt tindrade
i skallen på dem.
Fjärdingsmannen skulle göra
bouppteckningen, han låste upp kistan och slog upp
läddikelocket. Öfverst i läddikan låg ett
ihop-viket papper, som hade till påskrift Testamente.
Slägtingarna gapade och glodde på hvarandra,
när de fingo höra det ordet. Hvad var det för
något? Hvad den onde skulle Smör-Lars med
testamente?
»Testamente! Ja visst den onde!» ropte
Rackare-$Jils till slut. »Det är för Petters skull,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
