Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dummare, jag än de andre. Nu började jag att
räta på mig. Nu tog jag mig en riktig
sommartjänst. Och sen om efterhösten så gaf jag mig
ner till Halmstad och hjälpte till vid
hamnbygget där och var borta ända till jul. Då kom
jag hem och då hade jag, skall jag säga,
grannare kläder, än någon rik hemmason i socknen,
och klocka med. Och då tyckte jag allt, jag var
karl. Nu var där nånting både att äta och
supa i Ransbärgshyttan. Jag vill inte näka till,
att jag kunde ta mig en sup, jag med. Och jag var
då med på hvarenda lekstuga, här hölls på långa
håll, och var en sådan karl så.
Men så togo också mina pängar slut långt
före våren — se, hvarken jag eller mor hade
vett att hushålla. Vi lefde, medan vi hade
något, och så suktade vi för rästen.
Så gingo åren. Jag gaf mig ut och tjänte
bra pängar, medan den goda årstiden varade,
och om vintern låg jag hemma i hyttan hos
mor och lefde upp dem. Men hos bönderna gat
jag inte ta tjänst, de betalte för dåligt. Och
sen så tyckte de inte om mig och inte häller
jag om dem.
Så en höst jag låg ute och dikade på
Jonstorps härregård, så förkylde jag mig och blef
så illa sjuk, så de måste köra mig till lasarettet.
Där gick nästan hela min sommarförtjänst, så
att när jag kom hem, usel och klen, så hade vi
ingenting att lefva af. Då måste jag krypa till
en bonde och ta spanntröske. Men det blef jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
