Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidsminnen i norra Vättersbygden - Medeltida fynd och sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDELTIDA FYND OCH SÄGNER.
nedgrävda skatter och veta med dem umgå, tager sig en
kamrat till och begynner gräva med ett otroligt arbete, så att de
kommo vid pass nio alnar djupt, men hava därvid utstått, som
de berätta, åtskilliga svåra äventyr.
En gång har han allena varit där neder och hans kamrat
uppe och lagat om vinden till att uppdraga jord och stenar, då
han säger sig icke allenast känt utan ock grant sett en kista,
men har därpå liksom till förståndet blivit svag och tyckte
likasom en stor sten legat på honom och betagit honom andan,
att han knappt kunnat ropa hjälp.
Därefter var han i några dagar sjuk
Men när han åter till hälsan kom, fortsatte de vidare
samma arbete. — Det trovärdigaste, som där passerat förutom allt
annat, som icke kan anses för annat än »illusiones diabolicae»
(djävulska inbillningar), är det som fyra personer, de där sägas
vara trovärdige, och med ed högtidligen bedyrat sant vara, att
när de om klara ljusa dagen gingo dit ut, då. gravarna icke
voro där, för lust att bese den djupa gropen, tre vita lika som
långa kvinnfolk och en liten grå pojke med svart huvud, som
liksom dansande sprungit emellan gropen och sjön, och när de
ditkommit, hava de ingen sett, utan blivit förskräckta och häpna.
Tre av dem hava gått bort och den fjärde sinkar sig något
efter. Då han såg de andra vara utur ögonsikte, har han
stigit neder i uppsåt att Gud torde honom beskära något.
Repet, som hörde till vindan var fastlåst, så han inte annat råd
hade, än att på ett 9-alnars bräde, sora i gropen stod, rasa
nedföre. Då han nedkommit har han sett likasom ett
människohuvud titta fram mot honom på ena sidan och med händerna
begynt slänga jord och stenar åt honom, så att han med
förtvivlans möda nödgades klänga sig upp för brädet igen.
När grävningen var nästan så djup som horisontelt med
sjön fanns ändå ingenting utan en gammal skyffel till en
åtta alnar under jorden, vilket lämnar ett stort
eftertänkande».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
