Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
185
När jag slutat, reste hon sig och bad att få låna
telefonen. Hon begärde ett nummer, och då hon fått
det, sade hon bara ett enda ord, men ett viktigt:
redo.
Sedan förmanade hon mig att skriva av mina
anteckningar i stället för att gråta. Hon tröstade mig
med att min dotter säkert inte hade en aning om
denna skrift, och att den var den oåterkalleligt sista,
och att snart var prövotiden slut.
Jag ville ha henne att säga att mina utsikter inte
försämrats genom detta, men det fick jag henne inte
till.
— Vad nu, fru Magni, sade hon, vi ska väl slåss
till sista man och inte tänka på utgången utan på
fäktningen.
Hon var mycket rar, men tänkte hela tiden på annat,
och när hon gick, glömde hon skrivelsen.
Jag förlåter henne det, men det blev min olycka.
När jag blev ensam med den, tog den makten över
mig. Jag kunde inte låta bli den. Ju mer jag läste i
den, ju mer kände jag mig utlämnad och skymfad
inför människorna i den värld, som varit min. Nu
skulle hela Broköping säga att jag jagade läkare,
präster, postexpeditörer och förbrytare utan annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
