Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
169
kunde förbytas i smärta eller om att den största
stolthet i världen kunde bli den största förödmjukelsen.
Jag drog av ringen, det kändes en smula tomt, ty
vi ha blivit så goda vänner. Jag tyckte att den blåa
vattenytan riktigt mörknade som av ett moln, medan
jag satt där och grubblade över de ord, som skulle
åtfölja gåvan.
Det blev bara detta:
Jag tänker på den gången då da var så liten som
nu din son.
När jag kom in på postkontoret på Hornsgatan fann
jag en främmande herre på den plats, där min
postexpeditör brukat sitta — min så att säga därför att
jag lekt leken att vara vänlig med honom. Då kunde
jag inte förmå mig att lämna ringen i den nyes
händer. Jag tyckte, att jag måste ha en smula personligt
sammanhang med i denna handling, som var av så stor
betydelse för mig. Jag frågade var min fanns och fick
veta att han förflyttats till Kungsholmen. Var på
Kungsholmen, det vågade jag inte fråga, och så begav
jag mig ut för att leta.
På det sättet kom jag över till motsatta stranden,
till mina kvällars genomskinliga land och fick se hur
det såg ut i verkligheten.
Jag hittade honom icke på det första kontoret, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
