Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vandrerskan ej behöfde väja för sörjan, utan
kunde trampa på, hvar det bäst passade sig.
Det var Nyströmskan från Opanholmen, som
på arla morgonkvisten ärnade sig upp till
svåger Rönn på „spånatalkko". Hennes guddotter
Ida Sofia upphann henne vid trappan.
Gumman skrapade fötterna mot granriset,
lät sina uppskörtade kjolar falla och snöt sig
i van hand. Flickan följde exemplet samt
slätade in några hårtestar under bomullsduken.
Sen stego de in och välkomnades hjärtligt af
Erik Rönn och Fredrika.
Med lugna handslag och orden, „hur står
det till", hälsades de af Sundviks-Anna och
gubben Viklund. Den vanliga stelheten i
umgänget under de första minuterna efter ankomsten
försvann vid detta tillfälle genast, ty då Ida
Sofia räkt sin hand till hälsning åt Lindstedt
i dörrvrån, hade hon med ett häftigt „usch,
hva’ den Lindstedt alltid ska spektakla"
dragit sig tillbaka.
— Inte var det någon tobaksbuss, som
Ida Sofia kramade, utan en simpel rosenpotät.
Jag tänkte: flickan hon hälsar väl så lätt och
så nätt, att hon inte alls märker potäten, och
så klämmer hon den, så att den strittar sönder
i små smulor.
Så groft skulle icke den fina Klara, hon
som i förra veckan förlofvade sig med en
supig-kypare i staden, hafva gjort det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
