Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som vanligt bröts förtrollningen, då amen
blifvit’ uttaladt, och begrafningsgästerna
började skingra sig. Efter en half timme skulle
de åter samlas för att gå i kyrkan med de
många andra, hvilka syntes vara på väg. —
Halftimmen led mot sitt slut. Kort förrän
sammanringningen började, stötte Blombärg på
Klara, som stod och läste inskrifterna på de
några grafstenar den lilla kyrkogårdenbär.
Kanhända var det händelsevis de träffades, kanske
också icke. Klara hade varit med om
begrafningen, och Blombärg hade med sin mor
kommit senare.
— God dag, jungfru Klara, yttrade
Blombärg och räkte fram sin hand.
— Så jag blef skrämd! Jaså det var
Blombärg. — Hon hälsade gladt. — Jag sade ju
att vi snart skulle träffas.
— Då det blott hvar tredje söndag hålles
gudstjänst i kapellet, så komma förstås alla som
kunna det hit, svarade han och såg åt sidan.
— Jag tycker det är trefligt här i Sibbo,
tog efter ett par ögonblick flickan till ordet.
Många utfärder och visiter har jag gjort, och
om äfven holmboarna — såsom ni kallar dem
— just icke likna människorna i staden, äro
de ändå på sitt sätt snälla och vänliga.
— Tycker Ni det?
— Ja, men inte vet jag, huru det skulle
kännas att bo här ute en hel vinter. Då fins
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
