Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
drömmen af vår knappast erkända lycka. Nu
är drömmen lifslefvande.
Och du härliga lifslefvande flicka, med
förklaringens stilla lycka i dina skälmska ögon,
med kvinnans mogna eftertanke på din
barnapanna, du lägger dina armar kring min hals,
och du säger: »Så skedde det då omsider,
i elfte timman, men icke för sent, det, som
jag aldrig upphört att hoppas. Ty det är ju
sant, icke något, som du imorgon ångrar, icke
något, som du nu inbillar dig, därför att du
har längtat en smula efter din älskarinna ?«
Jag svarar: »Så sant som jag altid hällre
har sagt dig för litet än för mycket, så sant
älskar jag dig. Jag älskar dig i lust och nöd,
hvardag och högtidsdag. Du är den, jag vill dö
med, men först vill jag lefva mycket, mycket
länge med dig. Väl har jag längtat efter min
ljufva älskarinnas smekningar. Men mest har
jag längtat efter alt annat, som också är du: ditt
trofasta hjärta, din rena tanke, dina milda
ord, ditt ljusa leende, som är min sol i tviflet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
