Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örnar och flera kanoner. Milhaud skyndar till
hjelp med sina kyrassierer och kejsaren sjelf,
som ser faran, hugger sporrarne i sin häst och
ilar utför sluttningen vid Belle-Alliance.»
Kaptenen rusade i väg, hoppande litet på
sned som en häst i galopp, medan han skildrade
huru kejsaren red öfver stock och sten, bragte
Neys folk i ordning och skickade fram dem till
nytt anfall.
Antingen det nu var derför att kusin Hans
var litet poet, eller om kaptenens skildring verk-
ligen var så åskådlig, eller om det var — och
det var det säkerligen — derför att han älskade
kaptenens dotter — nog af: kusin Hans rycktes
alldeles med in i situationen.
Han såg ej längre en löjlig kapten, som
hoppade på sned; han såg genom krutröken en
skymt af kejsaren sjelf på den hvita hästen och
med de svarta ögonen, som vi känna till från
kopparsticken. Han flög fram öfver grafvar och
häckar, genom åkrar och trädgårdar, med möda
följd af sin svit. Lugn och kall satt han fast-
gjuten i sadeln med den halföppna gråa fracken,
de hvita benkläderna och den lilla hatten på
tvären. Hans ansigte uttryckte hvarken trötthet
eller spänning; glatt och blekt som marmor gaf
det hela gestalten i den enkla uniformen på den
hvita hästen någonting sublimt, halft spöklikt.
Så susade han fram, detta lilla blodiga vid-
under, som på tre dagar hade levererat tre slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
