Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade samlat sig en stor mängd menniskor. Icke
allenast promenerande, som hade stannat, utan
hufvudsakligen arbetare, dagdrifvare, fattiga frun-
timmer och tvetydiga damer stodo tätt samman-
packade på bägge sidor om vagnsraden. Skämt-
samma anmärkningar och grofva qvickheter på
det simplaste pariserspråket haglade ned öfver
de fina herrskaperna.
Hon hörde ord, som hon icke hade hört
på många år, och hon rodnade vid tanken, att
hon kanske ’var den enda i hela den långa vagns-
raden, som förstod dessa pariserdräggens gemena
uttryck.
Hon började se på ansigtena omkring sig;
hon tyckte, att hon kände igen dem alla. Hon
visste hvad de tänkte, hvad som föregick i alla
dessa tätt sammanpackade hufvud, och småningom
strömmade en här af minnen in öfver henne.
Hon försvarade sig så godt hon kunde; men
hon kände ej igen sig sjelf denna afton.
Alltså hade hon ej förlorat nyckeln till den
hemliga lådan; motsträfvigt drog hon ut den,
och minnena öfverväldigade henne.
Hon mindes huru ofta hon sjelf — halft
ett barn — med lystna ögon hade slukat de
fina damer, som foro utstyrda till baler eller
teatrar, huru ofta hon i bitter afund hade gråtit
öfver de blommor, hon mödosamt satte ihop
för att pryda andra. Här såg hon samma ögon,
samma outsläckliga, hatfulla afund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
