Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej för all del!» utropade fröken Louise.
»Och för öfrigt,» tog fru Olsen till orda,
»har din fästman visst inte så litet att lefva af.
Min man och jag började med mycket mindre. —
Jag vet hvad du vill säga, att det var andra tider
då. Ja, Gud bevars, det veta vi, jag bara undrar
öfver att ni aldrig tröttna på att säga oss det.
Tro ni då inte, att vi gamla, som sjelfva ha upp-
lefvat öfvergången, ha den bästa insigten i hvad
som fordrades för att lefva förr och nu? När
derför jag som en erfaren husmor säger, att din
fästmans lön hos min man i förening med hvad
han lätt skall komma att förtjena med extra-
arbete, är tillräckligt att gifta sig på, så kan du
väl inse, att jag tar tillräcklig hänsyn till de för-
ändrade förhållandena.»
Fru Olsen hade blifvit helt ifrig, oaktadt
ingen tänkte på att motsäga henne. Men hon
hade så ofta under samtal af denna art blifvit
retad af att höra i synnerhet de unga fruarna
utbreda sig öfver huru löjligt billigt allting hade
varit för trettio år sedan. Det var som om man
ville förringa det mönstergiltiga sätt, hvarpå hon
hade skött sitt hushåll.
Detta samtal gjorde ett djupt intryck på
fästmön, ty hon hade mycken tillit till den kloka
och erfarna fru Olsen. Och denna hade, sedan
Marie blef förlofvad med häradshöfdingens bi-
träde, tagit sig mycket ifrigt af henne. Det var
en energisk qvinna och som hennes egna barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
