Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man har sett, hvad man vill och kan se, stiger
man upp i diligjencen. ^
Vår väg bief Genevervägen, som i början
följer Rhone, den floden, som gör pretention på att
vara ihogkommen, då man, såsom jag, kommer
nära ifrån dess utlopp och ämnar sig, om icke till
dess källa, åtminstone till dess styfmoder,
Gene-versjön. Välbyggda hyar skymtade förbi oss; af
arbetsamt folk togos vi emot vid hvarje ombyte,
och ett gladt lynne var vår escorte. Bondhusen
prydas öfver fenstren vanligtvis af en grön list,
som består af uppdragna vinrankor. Fruktträden
räcka fram sina gåfvor öfver landsvägen, och
fältet är folkets stora visthusbod, der man tager ur
naturens gifmilda hand sitt behof för dagen.
Sjelf-va utsigterna uppmanade mig till glädje, då jag
kastade blicken öfver den bugtande Rhonedalen
och längst bort såg bergens solida lijessor, de
första vårdtecknen, på denna sidan, af den gamla,
obesegrade Alpborgen. Snart kommer man in i
den rätta bergstrakten. Sällan ser man ett hus
vid vägen, en flykting ur den bebodda verlden,
som gästfritt undfägnar vandraren, ty här i
bergen förvandlas de åkande till vandringsmän, så
att postillonen, med 4^6 hästars anspann, ofta
kör en tom vagn. Klippans stolta prydnad, den
höga barrskogen, bortruttnar här osedd. Ett
högtidligt lugn intager sinnet vid de första stegen på
dessa ensliga vägar. Menniskosinnet tager hvad
som bjudes: vårt anlete klarnar i soldagen och
skymmes i skuggan. Men icke är allting jordiskt,
som vi mottaga af jorden. Dessa vandringsdagar
ville jag teckna med stor stil; jag ville fira dem,
såsom man firar födelsedagar. I allt, hvad
naturen är, är hon nog, ocli aldrig har jag sett henne
gifva med njugg och förtrytsam uppsyn. Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
