Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 oo
FEMTE KAPITLET
Själfva utbredningen lämnar svårligen något afgörande stöd hvarken
för antagandet af reliktnatur eller af pioniärnatur. Då vi emellertid se, att
det i stort sedt är samma arter, som i rikligare mängd lefva i skogstrakternas
sydberg som i fjälltrakternas, så vill det synas som om det bland den
stora skaran fjällarter funnes några, som lättare sprida sig och sätta sig
fast än öfriga, och att det är dessa vi träffa i skogslandets sydberg. Det
skulle således snarare vara rätt att betrakta dem som pioniärer än som
relikter. Ett viktigt stöd för denna uppfattning är hvad man vet om den
geologiska historien inom de trakter, det är fråga om. Sydbergflorans
historia behandlas visserligen i ett sammanhang nedan, men här må
uppmärksamheten redan fästas pä några moment i densamma, betydelsefulla
för nu föreliggande fråga.
Det är numera fastställt, att inom Nordsveriges östra delar fram till
isdelaren isen eller hafvet eller bäggedera täckt landet så länge, att
tallskogen var det växtsamhälle, som åtminstone i regeln synes omedelbart
tagit det nya landet i besittning. Klimatet möjliggjorde med andra ord
ett slutet växtsamhälle. Inom detta har säkert fjällarterna icke spelat
någon stor roll, utan, om de mera spridt förekommit, varit inskränkta
till ett fåtal ståndorter. Norrlands skogsland t. ex. har aldrig efter istiden
varit täckt af någon vegetation motsvarande den nutida i fjällen. Under
sådana omständigheter blir det naturligen en oegentlighet att tala om att
fjällarterna här skulle vara relikter. De äro helt enkelt blott resultatet
af den spridning, som skett under årtusendena efter isens afsmältning, af
därför ägnade arter till därför tjänliga ståndorter. Om ytterligare några
årtusenden skall kanske ännu flera sådana förekomster finnas under
förutsättning att de yttre förhållandena ej i högre grad ändrats.
Lägger man in å en karta de berg inom skogslandet, i hvilka fjällarter
äro anträffade, vinner denna uppfattning ett visst stöd, i det att ju närmare
fjällen man kommer, desto talrikare äro fjällarterna, och detta oaktadt
ingen sådan förskjutning i de klimatiska förhållandena kan sägas ha skett,
att detta kan vara den verkande orsaken.
Det är också påfallande, hurusom berg med fjällarter nästan
uteslutande finnas utmed de stora älfdalarna, liksom ock hvilken koncentration
som synes förefinnas utmed Ljungans mellersta parti. Detta är knappast
orsakadt af undersökningsmaterialets beskaffenhet, men något fullgodt skäl
kunna vi icke angifva. Här är icke mindre än 6 berg, inom hvilka
sammanlagdt 11 eller eventuellt 14 arter af skogslandets 28 äro funna.
Astra-galus alpinus växer i Byberget och Getberget, Carex alpina i Byberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
