Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En affär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låg inte det allt för djuptänkta egentligen för
honom.
Den dag, som långt om länge asade sig fram
öfver snöskogen, såg glädjens gnistor i fång och
knippen rusa upp ur gråstensskorstenen på Jons
stuga. Något var i görningen därinne, något
brådskande, ovanligt. Och var det inte Jon själf, som,
kutryggig och knotkindad grenade i väg nerigenom
småskogen i gråskymmet, mot Strann-Jönstorpet. . .?
Jovisst. Och samme karl var det bestämdt
också, som ett par timmar senare flög samma väg
tillbaka mellan vispande grankvistar, hem till stugan.
Slängde tjurskidorna mot väggen, högg segervisst
i dörrklinkan, medan ett tjockt, ludet bylte
dinglade hit och dit på ryggen.
Brådt som bara sjutton med att ställa
skidvidjor och annan bune i ordning. Nästa dag bar
det af.
Många och långa instruktioner och förmaningar
slösades icke på de hemmavarande småttingarne.
Jon fällde några kärnord: »ni vet, hva ni får,
om inte ...» Det var alldeles tillräckligt, och
fullt tydligt. Därmed small dörrklinkan i lås.
Öfver kärr och snögömdt vindfälle stafvade
finnparet ned emot kyrkbyn. Han med lånpälsen
i fässelkonten, hon med barnungen ränslad fast vid
de tunna men sega skuldrorna.
Tjärnar och myrmarker flöto i ett, och väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
