Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de nedanför stående, som surrade fast spritsäckarne
— en i sänder naturligtvis — och fingo dessa
upphalade. Det turades om vid stupen. Det halades,
pustades och svors. Tjänade man sina 4 — 500
procent på »varan», så var mödan också stor.
Och inte utan fara för öfrigt. Knatte hade
på ett par månader fått sitt lag decimerat med
tre man. Liter-Olle föll utför en fjällbrant, ned
i en trång klyfta. Man såg aldrig spår af honom.
De andra två stupade i bakhåll. — Panka, i bakis
och bondånger brukade rallarne ej sällan vända
sin förargelse mot langarne, det indirekta upphofvet
till misären i portmonnän och hjärnan. Så var
fallet i Mo, på norra stambanan, där ett helt
langarlag spoljerades . . . Slogs ihjäl, hvarenda man, med
pannor och grytlock som vapen. — Af Knattalaget
återstod, som sagdt, nu blott tre: Knatte själf,
»Korken» och »Korkskrufven». Liter-Olle, »Bläckis»
och »Kvartersflaskan» skulle aldrig mer klättra
mellan »Källan» och banlinjen däruppe.
En annan fara hotade också, och det var
järnvägspolisen. Hur ofta hade det inte händt, att
bylingarackarn stått på lur och anammat hela
transporten med kärl och allt, sedan man klättrat ned
och upp hela denna fasans väg.
Den nye länsmannen var en riktig knif, när
det gällde att snoka reda på en spritfora. Själf
född här i obygderna, var han förtrogen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
