- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
343

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under hemfärden voro vi på flere ställen utsatta för
fyr-verkeripjeser, som alldeles oväntadt exploderade på gatan
midt framför hästen, så att vi måste räkna det såsom ett
under, att han icke mången gång råkade i sken. Hade jag varit
kejsare i Ryssland, skulle jag hafva trott, att jag varit utsatt
för nihilister, som velat skaffa sig frihet genom att döda mig
med sprängbomber. Men lyckligtvis var jag bara lektor i
Sverige och teologie doktor i Connecticut och hade sålunda
ingenting att frukta.

När vi kommo till Juhlins, fortsatte vi sjelfva der med
fyrverkeriet. Barnen hade nämligen köpt en hel del små
fyr-verkeripjeser, som de afbrände på gatan. De smälde och
sprakade dugtiga tag. Och så gick den dagen till ända.

Den 5 juli, fredagen, hade jag en mycket intressant dag.
Jag var inbjuden till en amerikansk familj vid namn
Blatch-ford på deras landställe, 16 eng. (= 2V2 sv.) mil från Chicago.
Vi färdades dit på jernväg, jag och. min son samt professorerna
Curtiss och Scott. Vid stationen mötte Blatchford med trenne
vagnar, en körd af kusken, en af hans son och en af hans dotter.

I Amerika är det mycket vanligt, att fruntimmer köra. Man
möter ständigt på gator, i parker och på vägar åkdon, der en
flicka eller en fru håller tyglarne. Så snart vi kommit fram, förde
mr B. oss genast upp på taket eller, rättare sagdt, toppen af
det torn, hvarmed hans villa var försedd. Han var synnerligen
intresserad af att visa oss och beskrifva den omgifvande trakten.
För icke många tiotal af år sedan hade här varit en ödemark.
Nu såg man en ändlös slätt med de bördigaste sädesfält. Detta
har åstadkommits genom vattning och trädplantering. När
Chicago anlades, trodde man knapt, att det vore möjligt att
bebygga Amerika längre i vester. För ännu kortare tid
tillbaka ansåg man det omöjligt att åstadkomma fruktbart land
vester om Omaha i Nebraska. Emellertid har odlingen
allt-jemt gått framåt, och det torde icke komma att dröja särdeles
länge, innan de oändliga ödemarker, som ännu finnas qvar,
blifvit förvandlade till lika härliga och fruktbara landskap som
Illinois, Nebraska, Kansas och andra stater. Man påstår, att
det är de alltjemt framskridande trädplanteringarna, som
förorsaka nederbörd, och mer än nederbörd behöfs icke, för att
»hedén skall blomstra såsom en ros».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free