Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Fostrat har jag faste söner,
fort hann Agnar hjältars lott;
hämnden brann i Aslögs böner
tände bål åt Svit jods drott.
Svärd vi svungo, att de klungo
svåra hemskt som ulfvens tjut,
Ullaråkers sparrar sprungo,
spjutregn dref kung Östen ut.
Gullprydd gamle kungen blödde,
såren gräto blod på mull;
brand i brynja sällsamt glödde,
sköld där brast för hettans skull.
Svärd vi svungo för att svalkas,
svek som bäfvan fjärran var;
dristar, månne, döden nalkas
dådfull man, fast främst han drar?
Den, som aldrig ängslas, hinner
hvad af ingen usling hanns;
den, hvars blod med bäfvan rinner,
båta icke svärd och lans.
Svärd vi svungo alla dagar,
svanevingad var vår färd;
men ej lätt flys nornors lagar,
liten vorden är min värld.
Nyss jag flög kring Skottlands fjärdar
på den fria vikings sed,
såg ej hur vid dolda härdar
hämndens bojor Ella smed.
Svärd vi svungo; mannavärde
svennen vann af ärans sår,
Aslögs söner leken lärde
lustigt i sin faders spår.
Dalström, Nordiska hjältesagor. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
