Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
för att bedja om dennes hjälp. Vid framkomsten till Jelling
fann Folke kungen med alla sina män vid måltiden.
Ver-mund bjöd honom sitta ned och äta, men han afslog det,
sägande sig ej hafva tid. I modiga ordalag framförde han sitt
ärende och sedan sade han: »Nu är det tillfälle till strid
kommet, som du så länge önskat, och nu må danskarne visa
att de kunna värna sitt land».
Sedan bad han om en dryck. Kungen lät räcka honom
en präktig guldbägare, och när han tömt den sade kungen:
»Behåll bägaren till minne af din konung».
Rörd sade Folke: »Jag gör det löftet att hellre tömma
denna bägare fylld med mitt eget blod, än att fly i striden».
Sedan tågade Vermund mot Adils, och efter en ytterst
häftig strid måste denne med sina kvarvarande män fly till
skeppen. Folke förföljde honom tills han dignade ned på marken,
utmattad af sina sår, men då aftog han sin hjälm, fyllde den
med sitt eget blod och drack för att återvinna krafterna.
Sedan segern nu var vunnen, uttalade Kete sin förvåning
öfver att kung Adils trots allt förföljande dock lyckats uppnå
sina skepp, ehuru han ju städse var först i striden och sist
i flykten.
Vermund svarade: »Det är ej så underligt, ty det finnes
städse fyra slags krigare i en här.
De första äro gamla bepröfvade krigare, som endast strida
mot dem som veta försvara sig och aldrig gifva sin fiende
ett hugg på ryggen.
■ De andra äro yngre kämpar, ifriga att vinna ära och visa
sitt mannamod. De äro stolta i sitt sinne och utdela hugg
åt alla, föga aktande om de träffa fiendens bröst eller rygg.
Till lycka för Adils mötte han ej någon af dessa.
De tredje äro de fege kämparne, som för skams skull éj
våga fly, men ej heller våga fäkta. Deras skugga är till och
med farligare än de själfva.
Det fjärde slaget åter äro sådana som hålla sig längst
bort i hären, städse de sista till strid och de första till flykt,
och som Adils väl endast mött de båda sista slagen, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
