Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den var hlabinn med grjoti ok limi ok vidum gerr. Att högen
byggts af sten och kalk {limi), är tydligen en anakronism af Snorre1.
Med astockarne» {vidum) afses däremot sannolikt en timrad
träkammare af sådant slag som vi ofvan omtalat.
Dylika träkammare i grafhögar finnas tydligare beskrifna i
dé berättelser om grafplundringar, som förekomma i några af de
yngre och mera fantastiska sagorna. I Grettes saga kap. 18
berättas, huru sagans hjälte på Haramsö vid kusten af Söndmöre
bryter en hög för att tukta en gengångare, som anställt mycken
ofärd. Det var ett drygt arbete, och dagen var nästan förliden,
då han kommer »till stockarne», d. v. s. kammarens takbjälkar.
Han rifver upp dem och hissar sig ned; där var mörkt och
ingalunda välluktandc. Han trefvar omkring sig, finner hästben och
stöter mot en stolskant; på stolen satt en man. Där var mycket
gods af guld och silfver buret samman; under mannens fotter stod
en kista full af silfver. Grette tar godset och går till repet för
att hissa upp det, men blir gripen af »högbon»; de brottas nu
väldeliga, men till sist föll högbon baklänges. Grette hugger då
hufvudet af honom och sätter detta vid hans bak samt beger sig
af med godset.
Liknande beskrifningar, om ock än mera. fantastiska,
förekomma i den större sagan om Olaf den helige (Flatöboken II kap.
6 ff.), där den ofvan omtalade konung Olaf Geirstadaalf själf i
drömmen uppmanar en man att bryta hans hög och föreskrifver,
hur han därvid skall gå tillväga, allt för att några af hans
tillhörigheter skola bli öfverlämnade tillika med hans namn åt Olaf den
helige vid dennes födelse; vidare i Hård Grimkelssons saga kap.
15, där vikingen Sotes hög plundras (han sitter i skepp i högens
botten), samt i Egils och Asmunds saga kap. 7, där en
fosterbroder enligt löfte skall sitta hos sin döde vän i högen de tre första
nätterna, men då denne vill äta upp honom, hugger han hufvudet
af honom och bränner honom till aska. Trots alla vidunderligheter
1 Docenten von Friesen framkastar som en svag möjlighet att läsa limi d. v. s.
"ris". Detta gör dock saken arkeologiskt taget knappast bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
