Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullständigt (om man undantager nlgra skeppssättningar); och från
det rika Gotland känner jag blott ett enda graffynd med klinknaglar1.
Detta för oss in på frågan om lokala olikheter i
vikingatidens grafskick. Det finns förvisso trakter, där så godt som alla
här beskrifna grafiormer äro företrädda; så är t. ex. fallet inom
den lilla rymd, som Björkön upptar, ett godt tecken på, hvilken
brännpunkt den ön var i Norden 2. Men särskildt i periferierna af
det nordiska området äro olikheterna stora. Framförallt yttrar sig
detta i förhållandet mellan likbränning och jordande.
I Danmark förekommer likbränning endast på Jylland, och
där egentligen blott norr om Limfjorden samt på några fa andra
ställen vid kusterna och nästan alltid i samband med vissa
graf-former — bl. a. treuddiga och skeppsformiga stensättningar —,
som eljest äro utmärkande för den skandinaviska halföns grafialt.
Muller (Vor Oldtid s. 659) är därför benägen att antaga, att
graf-fälten af denna art i de jylländska kusttrakterna liksom på de
sles-vigska öarne Amrum och Föhr härröra från främmande vikingar,
som för en tid slagit sig ned på dessa platser. Med dessa undantag
är jordandet enarådande i Danmark, äfven på Bornholm; och
detsamma synes vara fallet i Skåne.
Från Gotland känner man från vikingatiden vid sidan af ett
mycket stort antal skelettgrafvar högst få med brända lik. Utom
den nyss omtalade grafven med klinknaglar i Lokrume är det
egentligen några, som innehållit sammanböjda svärd af
vikinga-tidsform3.
På den tredje stora Östersjö-ön, Öland, synas däremot de
båda grafskicken väga mera jämnt. På Sveriges fastland utom
Skåne är återigen likbränningen utan fråga vida öfvervägande.
Detsamma är enligt Rygh (o. a. st. s. 156 fif.) fallet i Norge,
1 Antrfiffadt af Wcnnersten i Lokrume 1902. Grafven, som innehöll brändt
lik, företedde äfven i öfrigt ovanliga anordningar.
" Af obrända båtgrafvar är på Björkö blott en enda anträffad (se
Musenms-katalogen, 7 uppl., s. 77). Endast hällkistor saknas där alldeles af alla de ofvan
beskrifna grafformerna.
8 Några sådana äro undersökta af Hans Hansson vid Broa i Halla 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
